Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen genljöd af ihållande applåder, blomster regnade öfver
henne och hon gång på gång framropades för öppen ridå!
(Med stigande hänförelse, eldig blick och alltmer färgade kinder): O, Gud!
— Gud! — Gud! —
R. (betraktar henne med förvåning och deltagande, för sig sjelf):
Stackars flicka! Måtte hon ej lefva på illusioner! Men
kanske ligger det verklighet till grand för den eld, som
flammar inom henne och plötsligen fick ett utbrott. (Högt):
Min kära vän, det kan vara möjligt, att du skulle passa
för scenen, ja, kanske der finna din bestämmelse, men utom
för din helsa, som ej är den bästa, vore det äfven i annat
fall en farlig bana, du beträdde, ung, liflig och glad, som
du är, och utan stöd i ett godt, aktningsvärdt hem, som
knappast af någonting annat kan ersättas.
A. (med säker ton): åh, i den vägen sörjer man nog för
sig sjelf. Jag är van dervid och ingenting farligt har
händt.
R. (allvarsamt): flicka, var inte öfvermodig! Mången kanske
starkare än du har gått förlorad i striden. Lita ej
blott på egen styrka! I mig har du, som du vet, en verklig
vän och, om du vill, ett tillförlitligt stöd i råd och
dåd. Föröfrigt säger jag: Gud hjelpe dig, amen!
A. (som satt sig, flyttar sin stol närmare R, och ser honom ömt och
förtroligt i ögat. Smeksamt): är du ond på mig?
R. (rörd räcker henne sin hand): nej, det kan jag inte vara,
men du är mig så kär och jag har ett så djupt deltagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
