- Project Runeberg -  Dikt och verklighet /
209

(1883) [MARC] Author: Rudolf Hjärne
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för vårt Iif att, så långt möjligt, göra det till verklighet,
så väl i det enskilta, som i det offentliga lifvet, men åt
konsten ger det skönhetens pregel, d. v. s. skenet af en
högre fullkomlighet. En gång i en högre lifstillvaro torde
vi få se idealet, sådant det i sig sjelft är.

Är du alltså begåfvad med verkliga konstnärsanlag,
så låt ej nedstämma dig af en växande insigt i den sak,
som fyller din själ med längtan och hopp, utan bygg din
framtid, ditt mod, ditt allvarliga sträfvande just på denna
insigt.

A. (liksom uppvaknande): förunderliga människa! Du släcker
och du tänder snart sagdt på samma gång. Nyss var
jag nedslagen och bedröfvad, nu ljusnar det åter och jag
känner glädjen stiga som solen en sommarmorgon. Ack,
blif, som du varit, min lärare, min ledare, min vän!

R.: det har också alltid varit min käraste önskan.
Men, min vän, ännu ett ord! Lifvet har mångfaldiga pröfningar.
Veta vi att rätt uppfatta dem, så kan det väl
hända, att erfarenheten slutligen lär oss, att de varit oss
nyttiga, ja, behöfliga, och hvad som en gång synts oss
som en kännbar förlust har kanske just fört oss till den
lycka, som en gång blir vår. Låtom oss derför aldrig
upphöra att hoppas! Är hoppets sista gnista släckt, då omgifvas
vi af mörker och allt är förbi. Men derför bevare
oss Gud!

Och nu, min vän, återstår mig endast att tacka för
de lyckliga stunder, som vi här, i anledning af min fångenskap,
fått tillbringa. Jag skall aldrig förgäta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 6 09:54:09 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hrdiktverk/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free