Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A.: icke heller jag.
R.: Måtte så vara! Jag känner mig så vek, då jag
tänker derpå, ty allting vexlar i verlden, människohjertat
ej minst. Att glömmas af den, man har kär, synes mig
likväl så tungt, så hårdt, att jag knapt finner något dermed
jämförligt. Måtte det ej bli min lott!
A. (räcker honom sin hand): tänk inte så!
R. (rörd): ack, min vän, jag kan ej hjelpa det, men ett
outsägligt vemod griper mig ibland. Jag vet ej rätt hvarför.
Det är som låge deri en dunkel aning om en olycklig
framtid.
A. (reser sig hastigt och trycker hans hand): nej, tuSCll gållger:
nej! Du har ju sagt, att min lycka är din? Huru skulle
då jag kunna bli lycklig, om du blefve olycklig? Och hvar
är nu det hopp, som aldrig skulle släckas?
R. (leende): du begåfvade och tacksamme lärjunge! Nu
ger du mig mina lärdomar åter, blir min lärare och blåser
med ett ord hort vemodet i min själ.
A.: ja, jag har nog märkt, huru du har det. Med
all din visdom kan du ej beherska dig sjelf. Solsken och
en molndiger himmel vexla ofta nog i din själ.
R.: ja, det är sant, men solskenet, det kommer från dig.
A. (hotande skalkaktigt med fingret): tyst! — nu måste jag gå.
R.: och jag följer dig.
(De gå).
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
