Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
I SCHWEIZ.
Rigi Kulm den 19 Maj 1866.
Det bultar på dörren. ”Soluppgång — herrlig luft.”
Det gällde att göra skyndsam toalett och att förse sig med
öfverplagg och schalar. Snart voro alltflera af aftonens
sällskap samlade pä Rigis högsta topp, de flesta omhöljda med
filtar, som på håret liknade hästtäcken, ur hotellets förråd.
Kölden under natten hade lagt en stark skorpa på snön, så
att man vandrade lätt öfver densamma. Eftersom man hade
god tid och en skarp kall sunnanvind (från Alperna) blåste
öfver kullen, var det rätt angenämt att springa fram och åter
pä snö-skaren. Damerna uppbjödos till dans, men det gick ej
rätt bra.
Ändtligen syntes en klar strimma af solen, dock utan att
hafva förebådat sin ankomst genom någon glans öfver de
högsta topparna. Man stod sjelf nog högt att få emottaga det
första morgonljuset. I den mån det klara himlaljuset
uppsteg, skingrade sig dimmorna. Snöbergens toppar började
glänsa. Milslånga slagskuggor lågo från det ena bergets topp
öfver till det andras fot. Snart började äfven de lätta
molnen nedanför berget att få sin del med af ljuset, ehuru de
kastade mörka skuggor öfver de under dem liggande
vattenytorna. Åt öster, söder och vester en oändlig kedja af
snöberg — åt norr, så långt blicken når, Schweiz’ lågland, hvilket,
trots dess höjder, dalar och skogar, låg för ögat såsom en
vidsträckt mörkgrön slättbygd, hvaremellan sjöarne
framblickade. Denna del af utsigten hade en förvånande likhet med
en reliefkarta, der vattnen betecknas med spegelglas.
Det var verkligen en öfverväldigande anblick, med
afse-ende å den ofantliga rymd, som ögat här omfattade. Sjelfva
intrycket af Alpbergen, hvar för sig betraktade, försvagas
dock derigenom att allt smälter så tillsammans, att höjder och
djup förlora sin betydelse. Den långa alpkedjan utgjorde en
enda kam, med skarpa sönderslitna taggar, i hvilka man skulle
nödgas se ett naturens vilda raseri, derest ej saken kunde
enklare förklaras genom en söndersprickning under jordytans
afkylning. Klimatet var dock alltför kallt att medgifva den
frusna lekamens odödliga ande att nedsjunka i något känslo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
