2 (Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Lille Botanicus”

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den presten var en hedersman;
        Hans håg var ren som gull.
I bondehjertan plöjde han,
        Men ock i jordens mull.
Han vid sitt hem med idog hand
        Lagt an en blomstergård,
Der sonen Carl fått några land,
        För egen häfd och vård.[1]
Den lille sökte der sin fröjd,
        Dit drog allt jämt hans håg;
Och grät han, blef han åter nöjd,
        Blott han en blomma såg.[2]
Och liten pilt han växte opp,
        Och åren gingo om,
Och efter någon tids förlopp
        Han nu i skola kom.
”Hvad menar du vår son skall bli?”
        Sad’ modern då, en dag. —
”Han lära skall teologi
        Och blifva prest, som jag.” —
”Så jag ock tänker. Det är bäst,
        Det kallet aktadt är;
Och blir vår kära gosse prest,
        Han icke svälta lär.” —

[1] Nils L. var en stor blomstervän, och hade, enligt Linnés uppgift, i
sin trädgård öfver 400 species utländska växter. ”Gossen fick lof göra
sig en egen Trägård i miniatur, der han på en liten plats hade ett stånd
af allt det som fants i den större Trägården”, skrifver L.
[2] Orsakerna till en del menniskors anlag och herskande böjelser ligga
mången gång för oss dolda, men i andra fall, åter, ärö de lätt upptäckta;
och det sistnämnda inträffar, der anlagets ärftlighet tydligen spåras. När
härtill kommer, att barnets uppfostran går i samma riktning med anlaget,
så bidrager sådant mycket till det senares ytterligare utveckling. Hvad
nu beträffar vår Linné, så är det ej svårt att påvisa hvarifrån han fick
sin varma kärlek till blomsterverlden. En uppsats, hemtad ur ”De la
Gardiska Arkivet” (Tom. IX, p. 195) skall bäst kunna styrka detta
påstående. Uppsatsen har till författare Linnés egen broder Samuel
Linnæus, och är i sin enkelhet så vacker, att ett utdrag ur densamma
säkerligen skall läsas med nöje. Det lyder så: ”Då vår sal. fahr år 1705
flötte till Råshult, som är Capellansboställe vid Stenbrohult, anlade han
en liten trädgård der. I thenna planterade han åtskilliga växter och
helst sådana som hade vackra blommor. Hans unga hustru, nygift, som
ej förr sedt sådana, tyckte om Trädgårdens behagelighet. I denna
Trädgård hade sal. Fahr sjelf med egen hand gjort en upphöjning, såsom ett
rundt bord, rundt omkring sängar, örter eller buskar, som skulle
representera gästerne, och blomster afbildade rätterne på bordet. Vår Mohr
besåg thetta som oftast: under denna tiden aflades min bror; åt sena
hösten framvistes täcka blomster för henne, gjorde henne längtande efter
våren, då flere skulle sig framte.” — — — ”Så snart barnet begynte det
minsta kunna attendera, begynte fadren, som var nyfiken, och ganska
högt älskade lilla sonen, pryda vaggan med åtskilliga blomster, helst då
han kom af trädgården. Följande året tog fadren den lilla sonen med
sig ut, stundom i trädgården och stundom ut på gärdet, läggandes ofta
barnet på jorden i gräset, och lemnade thy ett litet blomster, att roa sig
med, i handen. År 1708 flöttade föräldrarna till Stenbrohult. — 1709
anlade han en trädgård; transporterade både trä och örter från Råshult,
fast ej alla, ty en del stå der ännu. Pilten begynte gå och var fadrens
största nöje, jemte Trädgårdsarbetet. Carl såg då sin faders möda såsom
af vigt; begynte strax få tycke derföre; och såsom han var enda sonen,
så fick han ock sina sängar uti Trädgården, att sjelf så och ränsa: hvilket
uppeldade hans lust. Dessa sängar förbyttes sedan i ett qvarter, hvilka
kallades Carls Trädgård.” — — Linné skrifver sjelf i sina anteckningar:
— — — ”Denna så till sägandes medfödda lust för örter föröktes
sedermera därigenom, att gossen hörde sin Fader ofta referera något om
växter, som var sällsamt; att han af honom straxt fick lära Svänska namn
på en stor dehl växter; att han fick stadigt vistas i den Trägård, Fadren
anlade i Stenbrohult och hvilken, hvad differente växter angår, var
sannerligen den curieusaste i landskapet.” — Linné berättar ock: ”att medan
gossen ännu var helt liten, så snart han blef otålig och på intet annat
sätt kunne blidkas, modren alltid stack honom en blomma i handen, då
han straxt tystnade.”

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 07:55:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hsblomkon/0013.html

		Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif / 2 (1879) Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|