Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Docenten och Adjunkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må plantan hafva, om den skall frukter bära.” —
Och Olof Rudbeck tog i sitt hägn Linnaeus
Och sade: ”Aldrig jag är och behöfver hvila.
Tag du min plats i katedern; ingen här
Förmår att täfla med dig i naturkunskapen.” —
Den unge docenten skötte sitt värf med heder;
T?
An mer dertill: hans lågande snilles eld
Elektriskt slog och väckte till forskningsifver
De andras sinnen. Drog han kring fälten ut,
Att helsa blomsterverlden, studenter i mängd
Der svärmade honom kring, som bin kring visen;
Och tydde han från höga katedern se’n
Sitt växtsystem och blommornas kärlekssaga,
Hvart ord då fångades upp med girig lystnad.
Man liksom kände i luften här att solen
Höll på att bryta den dimmiga natt, som höljde
Naturens tempelsal; och den unge siarn
Man ärade re’n med namnet: Blommornas kung.
Men skuggan följer den som mot ljuset går,
Och afund den som medgångens sol bestrålar.
Linnaei lärjungskara från dag till dag
Allt mera växte; hans lärosal var full,
Då tomma voro de andras. Harm det väckte,
Och molnen skockade sig kring den unge lärarn.24
Der fans en man, som mäktiga vänner hade;
Rosén han hette; en välbestäld adjunkt.
Fast underlägsen Linnaeus i örtkunskapen,
Han redo var att stöta docenten undan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
