Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif / 103 (1879) Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I blomstergården

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvad händer bygt, kan våldet nederrifva; Men andens verk — om sanning bor deri — Som rotfast klippa ståndande skall blifva, Och tiden spårlöst sväfva det förbi. Med hvarje kunskapsfrö, vi verlden gifva, Förgänglighetens makter trotsa vi. Det gifs en lustgård med en evig sommar: Den härliga, der ljusets säde blommar! Om några blomster der mitt namn bevara Åt tacksam efterverld, min lön jag har! — Naturens hemligheter att förklara, Det var min lust; min lefnads mål det var. Jag gick att Skaparns visdom uppenbara Och såg hans skugga, hvart min vandring bar.[1] Har jag åt tviflarns natt en dagning gifvit, Då har jag ej förgäfves tänkt och skrifvit!” — — Han tystnade, i djupa tankar bunden. Men hvadan detta vemod i hans bröst? Kanske en varsel från den skumma lunden Hans öra nådde med sin anderöst Och hviskade, i svala slummerstunden, Om dödens maningar i lifvets höst? Men plötsligt hörs en välkänd stämma skalla: ”Kom, fader, kom! Vi vänta på dig alla!”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>