- Project Runeberg -  Blomsterkonungen : Bilder ur Linnés lif /
125

(1879) [MARC] Author: Herman Sätherberg, Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

må få antagas i Medicin vid Upsala Academie till Adjuncti prsejudice,
hvarigenom händerna blefvo bundna på Linnceus, som hade detta enda
till sitt uppehälle, och hvarigenom Rosén sig klarligen förestälde, att
Linnceus skolat varit totalt slagen”. — Vi anföra detta för att ådagalägga
den starka rivalitet som tydligen varit rådande emellan L. och R. Längre
fram skola vi se hur det fiendtliga förhållandet förändrades till ett fast
vänskapsband, som icke upplöstes förr än i döden. Ett sådant slut på
deras missämja var ju ock det naturligaste emellan personer med så
upphöjda och ädla karaktärer.

Med kännedomen om de förhållanden, som satte de tvenne unga
männen i harnesk mot hvarandra, kan man lätt förklara sig möjligheten af
en sådan tilldragelse. — Linnés menniskovänliga hjertelag är välbekant för
de flesta; men vi veta ock att han var af ett mycket lifligt temperament,
samt lättrörlig till vrede, fröjd och sorg, men att han också var lätt
försonad och blidkad. Stridslysten var han alldeles icke. — Sådana
karaktärer, som hans, tillhöra de älskvärdaste bland menniskor, men kunna
stundom vid en ögonblicklig hänförelse fattas af en sinnets eld, den de
ej hinna bekämpa, innan den elektriska gnistan redan urladdat sig. —
Hvad Rosén angår (den sedermera vidtberömde läkaren och Archiatern,
adlad till Rosén von Rosenstein) så öfverensstämma hans biografer uti
att skildra honom som en i alla hänseenden utmärkt man. Och att han
ingalunda var af en hat full natur, kan man sluta af följande ord i
Biografiskt lexikon: ”Han teg heldre än han tadlade”–”Ihre försäkrar.

att han, under all sin mångåriga och nära bekantskap med Rosén, aldrig
hört af hans mun ett omildt omdöme.” — Yidare heter det: ”Den enda
fläck som vidlåder Roséns minne är hans första förhållande till Linné”. —

Hvad Adjunkten Rosén felat mot docenten Linnseus, det godtgjorde
sedermera Archiatern Rosén von Rosenstein på det vackraste sätt, då
han, som vi framdeles få se, räddade Archiatern Linnés lif, under en svår
sjukdom.

25 (sid. 38). ”Och längre han kunde ej dväljas i lärdomsstaden.”

Om denna tilldragelse yttrar Hedin, i sin ofvan nämnda skrift,
följande: ”Händelsen var redan angifven och känd, och man öfverlade nu
om icke mindre än straff och förvisning från Akademien. — Det är
märkvärdigt nog, att finna antecknadt i den mannens lefnad, som af ödet var
utsedd att spela den mest lysande röle på Lärdoms-theatern, att han för
bristande snille var nära att förvisas Gymnasium, och för ett straffvärdt
uppförande, att relegeras från Akademien; då det likväl är afgjordt, att
Han förenade till det ypperligaste snille den hederligaste och mest
älskvärda caracter. — Det blef Olof Celsius den äldre förbehållit, att afvärja
den förföljelse, som nu hotade Linnceus1’.

26 (sid. 42). ”Med mil tre hundra han mätt sin färd” o. s. v.

Linnaeus skrifver i sina anteckningar för den 13 Maj 1732: ”Då allt

var grönt, begaf han sig på resan åt Lappland, helt allena, hafvandes ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:03:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hsblomkon/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free