Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar och historiska upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som utrymmet här ej medgifver införandet af någon detaljerad
beskrifning på den store naturforskarens landtgård, så få vi hänvisa läsaren
till den fullständiga och särdeles underhållande skildring, som finnes i
det under utgifning varande förtjenstfulla arbetet: Upplands herregårdar;
och inskränka vi oss här till följande utdrag derur: ”Linné köpte
Hammarby egendom år 1758. Före hans tid funnos derstädes tvenne mot
hvarandra liggande envånings trähus. År 1762 bygde L. midt emellan
dessa båda ett tvåvånings trähus, och i detta hus, som ännu finnes i
oförändradt skick, förvaras åtskilliga af de tillhörigheter, som under L:s
lifstid prydde hans bostad. På gården hade L. planterat två kastanier och
två sibiriska äpleträd, af hvilka den ena kastanien och det ena äpleträdet
ännu finnas qvar. Nere i trädgården, nära gärdesgården, något till
venster, då man kommer ifrån gården, finnes ännu i dag en fyrkantig plats,
omgifven af numera höga trän. Denna kallades af hans dotterdotter:
”morfars löfsal”, och här trifdes han synnerligen väl. Här tyckte han
om att sitta och röka pipa, och här dukades middagsbordet så ofta vädret
det tillät. Den mängd förvildade växter, hvaribland kunna nämnas
Evonymus europeus, Myrrhis odorata, Tulipa sylvestris m. fl., som nu växa
derstädes i yppig fägring, är jämte några trän och buskar äfvenledes
lemningar efter Linnés trädgård. I träden vid gården eller kring löfsalen
hade Linné uppsatt glasklockor, hvilka klingade då vinden rörde trädens
grenar.
Å höjden ofvanför ”Linnés lund” är hans ”museum” beläget. Denna
höjd var på den tiden icke, såsom nu, omgifven af hög furuskog, utan en
alldeles kal stenbacke, med fri utsigt öfver slätten, hvilken utsigt mycket
fröjdade Linné. Här förvarades hans herbarium och öfriga
naturaliesamlingar jämte dertill hörande bibliotek. I sina egenhändiga anteckningar
skref Linné: ”1769 fulländar han på sin gård den förlidet åhr begynta
byggnaden af ett museum på ett högt berg, jämte gården, med härligaste
prospekt, deruti han sedan hade sina Herbarier, Zoophyter, Conchylier,
Insecter, Mineralier, och dit alla courieuse kommo att se dem.” —
Huset, bygdt af tegel, är ganska litet, men rymde dock en rik
naturaliesamling och ett herbarium, som, enligt Linnés egna ord, var ”det
största verlden sett”. Det var här L. om somrarna höll sina föreläsningar
och meddelade sina vigtigaste upptäckter åt en utvald krets lärjungar,
hvilka inhyrde sig i grannskapets bondgårdar, att vara tillstädes vid
dessa likt orakler uppskattade föredrag. På den ännu der förvarade
föreläsningsstolen[1] hade då L. vanligtvis sin plats vid den uppslagna dörren,
och framför honom lågo eller sutto i gräset hans åhörare.
Linnés museum, Isistemplet, der den store siaren för beundrande
skaror lyftade slöjan från naturens anlete, är längesedan uttömdt på alla sina
skatter; — de hafva gått till främmande land. Vår tid, så mån om våra
fosterländska minnen och dyrbarheter, kan knappast fatta hur det varit
möjligt att tillåta att de Linneanska samlingarna, efter den yngre Linnés
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
