Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spred sig, att konungen ämnade sätta öfver dem en ännu
grymmare fogde, reste de sig åter vid midsommartiden
1434 »såsom en man» äfven denna gång under
Engel-brekts anförareskap, men nu antog resningen en annan
karaktär än förut. Den orätt dalkarlarne hade lidit hade
öppnat deras ögon för att hela rikets rätt behöfde skyddas.
Det var för dem ej längre fråga blott om deras fogde,
utan de ville befria det gemensamma fosterlandet från det
utländska fogdeförtrycket. Och äfven härvid stodo de
på lagens grund. Ty Sveriges då gällande grundlag
förbjöd konungen att gifva slott och län åt utländingar,
och de utländska fogdarnes blotta tillvaro var sålunda
en olaglighet. Därför ansåg sig också Engelbrekt
berättigad att fordra, att ingen svensk man motsatte sig
företaget, och i utsända bref hotade han att såsom förrädare
behandla en hvar, som det gjorde. A andra sidan höll
han den strängaste ordning inom sin här, och det var
ett allmänt tal, säger en gammal krönika, att vid dennas
tåg genom landet förlorade ingen genom godtycklig
plundring så mycket som för en hönas värde. Detta
bevisar också, att det verkligen var för att häfda lag
och rätt och ej för att sönderbryta den lagliga
samhällsordningen, som Engelbrekt och hans män rest sig.
Denna gång gick tåget först mot Borganäs, ett slott,
som var beläget vid Dalälfven — enligt det vanliga
antagandet i närheten af Domnarfvet — och innehades af
en underfogde för Dalarne. Det intogs och förstördes,
och så gick hämndetåget vidare söderut från fogdeborg
till fogdeborg. I allmänhet gjordes intet eller föga
motstånd. Liksom slagna af det onda samvetets makt
förlorade fogdarne all besinning vid bondehärens anryckande.
Af svenska män fingo de ej något understöd. Hvar
dalahären tågade fram, slöt sig allmogen med hänförelse
till den, och äfven i landskap, dit den ej själf kom —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
