Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kännedom om och gifva befallningar i alla ärenden med samma
trä genhet och oaflåtliga flit som den, hvaraf hans fader gifvit
exempel. Han stiger upp hvarje morgon klockan fem ocli är i
arbete största delen af dagen; så att, om han blir väl betjenad
och hvarken hans helsa skadas genom för mycket arbete eller
hans behagliga och välvilliga lynne derigenom förändras, stor
utsigt förefinnes till att här blir en lycklig styrelse».
Med rådet visade konungen föga lust att arbeta. Han
syntes snarare vilja omgifva sig me cl en särskild konselj af fem
eller sex personer. Men ännu hade man i detta hänseende ingen
visshet; ej heller fans klarhet öfver den vigtiga frågan, hvilka
de voro, som skulle sålunda tillkallas.
Det oinskränkta enväldets skaplynne tecknade sig
emellertid genast. Konungens kröning firades den 14 December och
redan vid denna högtidlighet märkte man flere betydelsefulla
nyheter. Den första var den, att Ständerna aflade sin hyllningsed
dagen före den samma och icke, såsom af gammalt, dagen efter
sedan kröningen skett ocli konungens ed dervid aflagts. Vidare
väckte det uppseende, att kronan icke, enligt det urgamla
bruket, sattes på konungens hufvud vid sjelfva högtidligheten, utan
att lian sjelf påtog henne innan han begaf sig till kyrkan. Man
iakttog vidare en minskning af den värdighet, med hvilken
rådets ledamöter förut plägat uppträda vid sådana tillfällen. De
voro icke till häst i kröningståget, utan gingo till fots, en del
af dem bärande tronhimmelen öfver konungen; vid den kungliga
taffeln suto de icke till bords, utan betjenade konungen. Men
den vigtigaste af alla de vidtagna förändringarne var den, att
Carl den tolfte icke efter förre konungars seel vid denna
högtidlighet aflade sin ed, likasom kunde han icke bindas hvarken
af lagen eller af egna löften.
I allt framträdde enväldets fullt utpräglade gestalt. Hos
mången vaknade betänkliga frågor. När den unge konungen
icke tvekade att bryta med så vördnadsvärda bruk och en af
ålder sa djupt rotad ordning, hvar skulle lian väl stadna?
Skulle han icke äfven i handling visa hvad han tycktes genom
den i landslagen påbudna edens utelemnande antyda, att han
var öfver lagen?
Mörka moln skockade sig just omkring dem, som förut stått
främst i anseende och inflytande: Bengt Oxenstjerna, Fabian
Wrede, Nils Bielke. Sällan enige i sina rådslag, hade desse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
