Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
märklige män nu det gemensamt, att de alla samtidigt tycktes
vara nära sitt fall.
Tre dagar efter kröningen öfverraskades kanslipresidenten
Bengt Oxenstjerna af ett i hög ton hållet kungligt bref, som
ålade kansliet att återtaga sitt regelbundna, kollegiala arbete.
»Oss är angeläget», hette det, »att våra kanslisaker med flit och
ordning handhafves». Under förmyndarestyrelsen hade kollegiet
icke så ofta sammanträdt, dels emedan både Oxenstjerna och
Gyldenstolpe voro upptagne såsom riksförmyndare, dels emedan
de angelägnaste utrikes ärendena foredrogos omedelbart inför
förmyndarne och rådet. Nu skulle dessa ärenden åter i sittande
kollegium behandlas,
Detta var ett slag riktadt mot Oxenstjerna, hvilken både
under Carl den elfte och under förmyndaretiden för det mesta
ensam föredragit de utländska ärendena, och tillika ett sätt att,
så vidt det lät sig göra, befria konungen från de diplomatiska
angelägenheterna, hvilka han icke älskade, och från hvilka han
sedermera under hela sin regering fortfor att hålla sig på så
långt afstånd som möjligt.
Bengt Oxenstjerna, nu påmint derom att han icke var
annat än president i ett kollegium, var således hänvisad till att
handlägga de ärenden, hvilkas ledning han under tjugu år nästan
ensam förestått, i samråd med ledamöter, hvilka ganska ofta
voro af en annan tanke än han. Han gjorde upprepade försök
att bryta sina bojor och att omedelbart för konungen föredraga
målen, men han blef tillbakavisad, ofta på ett ganska omildt
ocli i ögonen fallande sätt.
Detta väckte stort uppseende. Vid hofvet och inom de
diplomatiska kretsarne började man omtala Oxenstjernas fall
såsom nära förestående. Man ville veta, att Bielke, Wrede
ocli Johan Gabriel Stenbock, hvilka alla voro fransyskt sinnade,
hade sammansatt sig för att fullkomligt störta honom och
derigenom bereda framgång åt sin egen uppfattning af den utrikes
politiken.
Men Bengt Oxenstjerna var icke den man, som lät en
motgång gå sig så djupt till sinnes, att han gaf sin sak förlorad.
Med en oändlig seghet hade lian förut lyckats besvärja mången
hotande fara, ocli den svek honom icke heller denna gång. Han
sväljde sin förtret, arbetade lika flitigt som förut, försvarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
