Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlingar synas verkligen bekräfta, att denne sedermera så krigiske
konung i början af sin regering hade en sådan riktning.
De omsorger, som i första rummet och nästan med
tvingande nödvändighet kräfde regeringens uppmärksamhet, voro de
som påkallades för att afhjelpa nöden i landet, I tre år hade
missväxtens härjningar förö dt helsa, välstånd och drätselverk.
Dess verkningar kändes starkt ännu under år 1698.
Under det näst föregående året. hade endast till Stockholm
införts öfver 500,000 tunnor spanmål; deraf voro nu i Mars
manad icke mer än 40,000 tunnor i behåll. Nästan inom alla
orter förspordes stor brist och stor dyrhet på säd. De fattige
strömmade lioptals till Stockholm: tiggeriet, som i följd af de
åtgärder förmyndareregeringen vidtagit, för en tid nästan
upphört, tog åter öfverhanden. Nöden och dyrheten syntes fram
på våren allt mer tilltaga.
Dessa lidanden sökte regeringen afhjelpa dels genom
omedelbar undsättning till de nödstälda, dels genom vidtagna allmänna
åtgärder.
I Åbo, Björneborgs, Viborgs län var redan i Januari 1698
största delen af den erhållna undsättningspanmålen förtärd. Den
måste ersättas. Till Österbotten beslöts kort derefter en
försändning af fem tusen tunnor. Till de mest nödstälde utdelades
spanmål såsom skänk; sa i Dalarne och äfven i Upland. I
andra orter sålde kronan säd till nedsatt pris, såsom i Vermland.
I Kalmar län och flera orter lemnades lån till utsädeskorn. I
Stockholm utdelades bröd åt de fattiga två gånger i veckan.
Derjemte kämpade styrelsen mot den öfver hand tagande
nöden genom en följd af allmänna författningar. Förordningarna
mot tiggeriet upplifvades och särskildt för Stockholm förbjöds
tiggeri på gatorna: arbetshus inrättades; från orterna skulle pass
för tiggare icke få utfärdas.
Vidare inskränktes bränvin sbränn in gen, hvilken på denna
tid var en st adsm ann an ärin g och redan betydligt utvecklat sig:
för ingen utom bryggare-embetet skulle det vara tillåtet att
tillverka bränvin.
Slutligen sökte man genom förbud mot utförsel af spanmål
skaffa bättre tillgång till brödkorn och nedtrycka prisen. Men
dessa åtgärder väckte högljudda klagomål från de handlandes
sida, ocli följden blef, att besluten vacklade fram och tillbaka
mellan samfärdselns och nödens motsatta kraf. I början af 1698
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
