Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
CARL DEN TOLFTES FÖRSTA REGERINGSÅR.
41
stigning i England. Trupperna begärdes nu tillbaka af den
svenska regeringen. Generalstaterna gjorde svårigheter och önskade
att få behålla åtminstone 1,000 man. Det afslogs först; allt
skulle återställas. Men kort derefter medgafs, på förnyad
framställning från Holland, att hela styrkan, med undantag blott af
officerarne och 650 man, som skulle utses bland det bästa
infödda svenska manskapet, skulle få öfvertagas af generalstaterna
mot det att en summa af 40,000 Rdr i ett för allt utbetaltes
till svenska regeringen. En konvention härom ingicks och
bekräftades i början af Mars.
Att Carl den tolfte frivilligt af hän de sig en så betydlig
krigs-styrka, var ett af de flera vid denna tid framträdande tecknen
till hans fredliga tänkesätt. —
Redan i November 1697, således strax efter Ryswikska
fredens afslutande hade Ludvig den fjortonde föreskrifvit, att
framställning skulle göras om ett nytt förbund med Sverige, men
han hade tillika ålagt D’Avaux att icke framlägga något förslag
derom, förr än han närmare utrönt huru vida framgången vore
sannolik. Han erhöll nu af grefve Gyldenstolpe, som till följd
af sin ställning i kansliet egde kännedom af det ingångna
holländska förbundet, underrättelse om detta, tillika med en
uppmaning att utan dröjsmål till Carl den tolfte göra framställning
om det förbund Ludvig den fjortonde önskade med honom afsluta.
Tillkännagifvandet att d’Avaux hade ett sådant uppdrag
gjordes också mot slutet af Februari: han begärde en konferens.
Oxenstjerna sörjde då för, att genast samma dag en skrifvelse
afgick till Sveriges alla sändebud i utlandet och särskildt till
Carl Bonde i England, i syfte att förekomma ali menlig inverkan
af denna nyhet på förhållandet till de allierade. Konferensen
hölls, och D’Avaux framförde vid den samma sin konungs
förslag om en närmare förbindelse. Oxenstjerna skiftade färg och
syntes för ett ögonblick förlägen, men han hemtade sig snart och
gaf ett höfligt, men intet sägande svar.
Nära trettio år hade förflutit sedan ett förbund afslutits
mellan Sverige och Frankrike. Ludvig den fjortonde ville nu icke gå
så långt som till ett formligt försvarsförbund: han ville icke heller
utfästa sig att betala underhållspenningar. Men han afsåg att
genom en garanti för upprätthållandet af så väl den Yestfaliska
och Nimwegiska som äfven den Ryswikska freden, och genom
det ömsesidiga löftet att, om någon magt sökte rubba någotdera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
