Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
F. F. CARLSON.
34
rikes ärenden, hade nog deraf och icke borde befatta sig med de
utländska, hvilka han icke kände. När Piper derefter kom in, såg
konungen stint på honom och skrattade. Sedan*Oxenstjerna
aflägsnat sig, sade Carl den tolfte med låtsadt allvar till Piper,
att han förbjöd honom att befatta sig med de utrikes ärendena.
Piper försäkrade vördsamt, att han icke hade den ringaste afsigt
att blanda sig i dessa angelägenheter. Hvarpå konungen
återtog: det är icke jag, som förbjuder eder det, utan grefve
Oxenstjerna — och sedan kanslipresidenten återkommit, upprepade
konungen skämtande: jag förbjuder grefve Piper att befatta sig
med de utrikes ärendena. Oxenstjerna blef högröd i ansigtet,
men konungen fortfor derpå, i allvarsam ton, med att gifva
Piper de största loford, åläggande honom att i rikets utländska
angelägenheter säga sin tanke.
Samtidigt med fortgången af dessa strider drefvos i Haag
underhandlingarne om en närmare sammansättning med
sjömagterna, Dagen förr än underhandlare nämndes för det franska
förbundet hade fullmagt till fördraget med sjömagterna utfärdats
för Liljeroth, och den svenska regeringens förslag afgifvits om
ordningen- för dessa underhandlingar. Detta var ett drag af
Oxenstjernas stora skicklighet. Han räknade på, att det tagna
steget skulle hos sjömagterna utplåna ali farhåga för den svenska
underhandlingen med Frankrike. Och han hade icke misstagit
sig. De båda underhandlingarne gingo derefter i jemnbredd med
hvarandra, ehuru de efter vanligt sätt att se tycktes böra
utesluta hvarandra.
Kampen var hård. Det var i sjelfva verket två stora,
motsatta system, som voro i fråga. Den gamle Oxenstjerna stridde
ensam mot de månge, som ville förnya vänskapen med
Frankrike. Bland desse hans motståndare var, som nämndt, äfven Polus,
hvilken i denna fråga uppträdde med mera kraft än vanligt.
I slutet af April syntes Oxenstjernas motståndare få
öfverhanden. Det närmade sig allt mer till ett antagande af
traktaten och den stod på punkten att afslutas. Men Oxenstjerna
tröttnade icke. Han ådagalade utförligt, huru Sverige lidit stora
förluster i följd af sitt föregående förbund med Frankrike och
förklarade att Frankrikes nu varande afsigter voro honom
obekanta. Då lian såg nederlaget för ögonen, sökte han en
räddning genom att för konungen framställa nödvändigheten att
åtminstone samtidigt närma sig de magter, som genom Ryswikska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
