Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
CARL DEN TOLFTES FÖRSTA REGERINGSÅR.
45
freden förlikt sig med Frankrike. Yidare utvecklade han med
förnyad styrka, huru konungen genom en garanti för den
Rys-wikska freden skulle invecklas i Frankrikes vidt utseende planer
och sätta religionen i fara. Han vann slutligen gehör, och då
D’Avaux kom upp i näst följande konferens, beredd på att få
afsluta hela fördraget, fick han i stället mottaga den svenske
konungens bestämda vägran just i den fråga, hvarpå Ludvig
den fjortonde hade lagt största vigten, nemligen frågan om en
gemensam garanti för Ryswikska freden. Öfverraskad och
missnöjd återvände han hem för att öfverlägga med sig sjelf hvad
som i denna svåra ställning vore att göra. Sommaren kom, och
Carl den tolftes resor vållade ytterligare uppskof.
Snart hotades D’Avaux af en ny fara. Liljeroth, som var
känd för att vara en afgjord fiende till Frankrike, väntades efter
fulländadt uppdrag i Holland, med första återkomma hem. De
vänligt sinnade bland rådsherrarne styrkte nu D’Avaux att
förekomma denne mägtige motståndare; genom hans inflytande,
förenadt med Oxenstjernas, kunde hela fördraget göras om intet.
Då beslöt sig D’Avaux att gifva efter och framstälde ett nytt
förslag, i hvilket den vigtigaste artikeln hade fått en annan
lydelse, än den konung Ludvig afsett; den innefattade endast i
allmänna uttryck en förbindelse att vidmakthålla freden, i stället
för att nämna de särskilda fredssluten, således icke heller det
Ryswikska.
Dermed var alliansens hela verkan förändrad. Den hade
endast betydelsen af en allmän försäkran om ömsesidig vänskap
och innebar intet hinder för att ingå förbindelser med andra
magter. Ludvig den fjortonde, ehuru missnöjd han var med denna
utgång, fann sig böra gilla D’Avaux’ åtgärd. Förslaget mötte
icke vidare något motstånd och antogs.
Detta afslutade fördrag väckte Carl den tolftes lifliga
tillfredsställelse. Man berättar, att när underrättelsen gafs om
fördragets undertecknande, blef den unge konungen så glad, att han
hoppade högt öfver alla stolar i rummet der han var.
Bengt Oxenstjerna var deremot ganska nedstämd. Han hade
icke ryggat tillbaka för att upptaga striden både med konungen
och med Piper, men lidit ett nederlag, om ock mindre än han
fruktat. Konungens vilja hade för första gången på ett
afgörande sätt ingripit i de utländska angelägenheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
