Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
II. HJÄRNE.
10
fred med Polen ocli krig med Sverige af ovilja öfver att hafva
blifvit »afsatt ifrån legationen» och beröfvad ståthållarskapet
öfver det af ryssarne i senaste svenska kriget besatta Livland.
Generalguvernören omnämner i sitt bref, att den från
Lybeck afsände öfversten, »Leyonklou vid namn, hvilken i den
t rubel en med Uh le fält varit hafver», verkligen anländt till Nar va
på väg till Pskov och vidare in i Ryssland. Han ansåg dock,
att han enligt fredsfördraget, »som Eders Kongl. Maj:t på denne
sidan allernådigst stricte hållet hafva vill», icke kunde vägra
honom att passera. Huru det egentligen hänger till samman
med denna sak, har jag icke kunnat närmare utreda; det är
dock antagligt, att denne »Leyonklou» var en dansk officer, och
att han stått i någon förbindelse med den bekante Korfitz
Ulfeld. För öfrigt yttrar Taube ingenting vidare om den ryske
flyktingens andragande, utan åstundar endast, »såsom
merbe-mälte ryske kansliskrifvare presenterar sig till Eders Kongl.
Majrts tjenst», att få veta, »hvad Eders Kongl. Maj:t
derutinnan behageligt vara kunde». Emellertid »hafver opå Eders
Kongl. Majrts nådige behag, efter han var hel blott, jag låtit
gifva honom en slätt klädning och något underhåll».
Innan Kongl. Maj:ts svar hunnit ankomma från Stockholm,
gaf Kotosjichins vistelse i Narva anledning till vissa
förvecklingar. Enligt bref från Taube och Helmfelt, som då för tiden
var rikstygmästare och uppehöll sig i dessa trakter, kom den
22 November till Narva en rysk gonets (kabinettskurir), vid
namn Michaila Procopejof (rättare Prokoyiev), sänd från Moskva
med angelägna bref till svenska regeringen. Han fortsatte sin
resa dagen derpå, men icke för ty var generalguvernören i
tillfälle att samtidigt underrätta vederbörande, att den medföljande
legationstolken uppgifvit sig hafva hemliga bref till Kongl.
Maj:t från den svenske residenten i Moskva, hr Lillienthal,
lingar, som föregingo freden i Kardis 1661, för att aflägsna honom från de
förtroendeposter, hvilka han under kriget hade innehaft. Sedermera stötte han sig
äfven med den moskovitiska byråkratien genom sina försök att omordna
posol-skij prilcaz (kansliet för utrikesärendena och äfven såsom vojevod i Pskov
invecklade han sig i många tvister, dels med borgerskapet, dels med tjenstemännen.
Såsom statsman förfäktade han samma politik, som sedermera upptogs af Peter
den store, och var på grund deraf fiende till Sverige, som genom sitt
Östersjövälde utestängde ryssarne från hafvet. Hans förnämsta politiska framgång var
bemedlingen af stilleståndet emellan Ryssland och Polen i Andrusovo 1667.
Tsarens personliga välvilja bibehöll han alltid, men drog sig slutligen ifrån det
offentliga lifvet och gick efter gammalrysk sed i kloster. Han egde en i Ryssland då
för tiden ovanlig bildning. Många till en del ganska märkliga bref af honom, på
ryska och polska, förvaras i svenska riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
