Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
E. V. MONTAN.
16
skulle visat mera aktning för ständerna, om det först hade
meddelat dem summorna och, sedan dessa blifvit af ständerna
fast-stälda, föreslagit afgiftens fördelning. Kammarrådet C. Joh.
Stierngranat och öfversten Carl Jak. v. Qvanten anförde, att de
utvägar, som anvisats för den fortsatta tillökningen i
handpenningarna, kunde blifva otillräckliga och detta framgent under en
annan konung gifva anledning till en ny beskattning derigenom
att ifrågavarande afgifter höjdes, hvarför de önskade att dertill
bestämdes några andra mera tillräckliga inkomster, t. ex. af
tullen eller licenten. Slutligen påpekades af flere, att de fattigare
klasserna blifvit jemförelsevis alltför hårdt betungade, och sattes
i fråga, om icke detta borde för konungen anmälas.
En underdånig skrifvelse med biafskedet, hvilket är
dagteck-nadt den 26 Januari, samma dag som riksdagsbeslutet,
öfverlemnades till konungen dagen förut genom en deputation. Ständerna
uttala åter i denna skrifvelse,1 likasom i ^riksdagsbeslutet, sin
erkänsla för att konungen icke äskat någon ny bevillning. I
ett sistnämnda dag hållet plenum plenorum tillkännagaf denne,
att han ville till förmån för sina fattigare undersåtar eftergifva
en tredjedel af faddergåfvan eller 100,000 rdr. Sedermera
förklarade han sin afsigt^ härmed vara, att manskapet vid hären
och flottan m. fl. skulle alldeles befrias från ali andel i
faddergåfvan, och torpare samt inhyseshjon för sig, hustrur, barn och
tjenstehjon njuta lindring af en skilling för hvarje person emot
hvad i biafskedet för dem var utsatt. Besluten om »de
underdåniga gåfvorna» samt konungens eftergift intogos i riksdagsbeslutets
13 § med betygande af ständernas tacksamhet för den ömhet han
visat sina fattigare undersåtar, men hans förklaring ansågs utgöra
ett ingrepp i riksdagens bevillningsmagt. I beslutets följande §
bekräfta ständerna biafskedet, »likväl med den ändring, hvartill
förenämnde EL Kongl. Maj:ts nådiga förklarande gifvit anledning»1)
Man beräknade, att den nya bevillningen skulle inbringa i det närmaste 8
tunnor guld,om året. 1772 års allmänna bevillning utgjorde från början årligen
vid pass,, tredubbla beloppet, men var nu nedsatt till 10V2 genom eftergift af
ungefär 10 tunnor guld bränvinsbevillning (K. K. 8 Nov. 1775) och af 3 tunnor
guld (K. K. 6 Dec. 1776) å diverse bevillningar. Krönings- och
begrafningshjel-pen, som upphörde med 1776, utgjorde 4 t. g. Inom utskottet sattes i fråga att
återupplifva de 1776 eftergifna bevillningsposter eller på annat sätt åter öka
1772 års bevillning. Det förra ansågs olämpligt, enär konungen så nyligen
efter-gifvitgdem; det senare, enär ständerna redan beslutit den återstående
bevillnin-gens fortsatta utgående; båda delarne, emedan namnen bevillning och
kontribu-tion ej kunde begagnas. På sådana skäl föreslogs det »frivilliga sammanskottet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
