- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Första årgången. 1881 /
141

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

OTTO ARNOLD PAYKULL.

141

på den midt emot Riga liggande stranden började striden;
Stein au med hufvudstyrkan hade, villad af Mejerfeldts låtsade
rörelse mot Kokenhusen, dragit sig öfver åt den sidan. Just
derför, att svenskarnes öfvergång midt för sjelfva Riga minst
väntades och stred mot vanliga beräkningar, voro saxarne här
minst beredda på den. Dertill kom den ändamålsenliga
byggnaden af de svenska öfvergångspråmarne och det äfven genom
vindens riktning lyckade påfundet att genom röken af itänd
fuktig halm och gödsel breda för fiendens blick en slöja öfver
anstalterna. Det mer än en gång uttalade påståendet, att
Pav-kull med afsigt skulle lätit en del af svenskarne ga öfver för
att sedan med samlad makt kasta sig öfver dem ]), kan derföre
svårligen uthärda en närmare granskning. Redan den tidiga
morgonstunden gjorde, att fienden ännu ej kunde vara fullt
beredd. Hela öfverfarten öfver floden upptog ej mer än ungefär
Vo timme, och först då pråmarne hunnit midt i floden,
upptäcktes de från fiendtliga sidan; då först allarmerades de saxiska
trupperna, och huru snabba än dessa må hafva varit att ordna
sig, kunde de svårligen blifva färdiga dermed förr, än ett stort
antal af svenskarne redan hunnit öfver. Det saxiska artilleriets
salvor gåfvo den första helsningen. Då saxarne sedan »med
klingande spel och i god ordning», således i ett skick, hvars
åstadkommande måste hafva kräft tid, ryckte an, var svenska
infanteriet redan färdigt att mottaga dem med mördande salvor
och rytteriet att med vanlig oförvägenhet hugga in, allt med
den påföljd, att det första angreppet lyckligt tillbakaslogs.
Stei-liaus återkomst, gaf nu hopp om bättre lycka i det andra; detta
blef dock lika segerrikt tillbakaslaget, isynnerhet sedan
svenskarne bemäktigat sig den af saxarne uppförda »Stjernskansen»
och vändt de tagna kanonerna mot fienden. Annu en
gång-gjorde Steinau ett ursinnigt angrepp, sedan han företagit en
lång svängning åt venster för att undvika elden från den tagna

samtidas ber. om Sv. krig). Kelch (II. 215) och Nordberg (I. 163) hafva
riktigt uppgifvit Faykull som befälhafvare. I Livonica fasc. VIII. p. 10 står genom
tryckfel eller förvexling Patkul. Adlerfeld (I. 133) upprepar misstaget, Voltaire
ock med tillägg af frasen, att Patkul här »med svärdet i hand försvarade sitt
fädernesland mot Karl XII, efter att med pennan hafva försvarat dess rättigheter
mot Karl XI» (tredubbel oriktighet!). Gadebusch upprepar äfven misstaget i Liefl.
Bibi. II. 329, men har rättat det i Liefl. Jahrb. VII. s. 12. leke desto mindre
upprepas det af Fryxell (XXI. 151), ja till och med i Sarauws 1881 utgifna
arbete »Die Feldzüge Karls XII» (p. 67).

*) Nordberg I. 163. Lundblad I. 129 not. Fryxell XXI. Deremot bestrides
denna uppfattning af Sarauw.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1881/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free