Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
O. SJÖGREN.
10
jan anmärkes som klandervärdt, att hofrätten icke redan enligt
konungens från Blonie utfärdade skrifvelse dömt i saken och
låtit domen verkställas; detta så mycket mer, som hofrätten
»aldrig något tvifvelsmål haft derutinnan, att icke lagens grund
och mening var klar nog till att göra Paykull straffvärdig; vi
hafva ock kongl, råden tillförene svarat, att de icke kunde
utlåta sig till någon förklaring af lagen, som förut är klar och
tydlig nog». Mot Paykulls af hofrätten framhållna försvarsskäl,
att denne, såsom vid tidiga år från riket afrest (peregrinatio)
och sedan i utlandet qvarboende (migratio), ursäktligen kunnat
anse sig som utländing, framhölls, att han i sin egenskap af
svensk undersåte aldrig blifvit löst från sitt trohetsband och
således ej heller borde ursäktas, då han burit vapen mot sin
rätta öfverhet. Utflyttningar ur riket vore visserligen tillåtna,
»hvaraf dock icke slutas bör, att desse utflyttande hafva makt
att bekriga deras öfverhet och fädernesland; ja, fast lian än
vore lös från dess förra ed och pligt, som Paykull likväl ej
kan bevisa sig vara, så borde likväl den naturliga kärleken, de
välgerningar, som han der åtnjutit i barndomen, och lifvet, som
han der undfått, hålla (ifrån) allt vidrigt företagande mot det
landet, dess öfverhet och invånare». Den till Paykulls försvar
åberopade 12 § af de adliga privilegierna förklarades med
målet ej ega något sammanhang, »varandes den allena gjord mot
dem, som fuller utaf hat och förakt mot fäderneslandet sätta
sig, men likväl ej låta bruka sig i krig mot det samma, derför
de ock skattade blifva för vildt främmande». Att man af
Paykull fordrat 10:nde penningen vore fullt i sin ordning och
upphäfde ej hans egenskap af svensk undersåte, »emedan den lagen
der är bruklig, i förmågo hvaraf sådana afgifter böra ske, när
egendom utur landet föres; och blifver på många orter och i
städer, så i Sverige som annorstädes^ detta hållet, ja ock då man
allenast från den ena inrikes orten flyttar till den andra; men
deraf kan man ej sluta, att den flyttande från sin undersåtliga
pligt derigenom är lösgifven». Slutsatsen blef: »Fördenskull,
när man lag och förordningar håller mot de skäl och
omständigheter, som kallas lindrande, kan man oförgripligen ej se,
huru Paykull från afvog sköld kan befrias».
Denna skrifvelse med direkt kongl, befallning till hofrätten
att fälla dödsdom och o fördröj ligen låta exequera den medförde
åsyftad verkan. Den 14 November 1706 afkunnades hofrättens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
