Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
GUSTAF 1II:S BESÖK I KÖPENHAMN 178 7
183
Härmed slutade de underhandlingar, som stodo i omedelbart
samband med Gustaf III:s danska resa. Konungen tillskickade
d’Albedyhll fullmakt att fortsätta underhandlingen om alliansen,
han inbjöd danske kronprinsen att på sin tillämnade resa till
Norge nästa år besöka det svenska hofvet, han behandlade med
förekommande artighet Danmarks envoyé och alla danskar; men
det oaktadt skred underhandlingen ej ett steg vidare framåt.
Det danska hofvet hade tydligen för denna gång sagt sitt sista
ord i frågan. Häröfver kan man i sjelfva verket icke billigtvis
förundra sig. Den varma vänskap, som nu så plötsligt och med
sådan ifver påtrugades Danmark från svensk sida, kunde ej
annat än förefalla något misstänkt efter hvad som förut tilldragit
sig. Det var ej mer än fyra år sedan Gustaf III med samma
ifver hade sökt vinna Ryssland på Danmarks bekostnad och
spränga den rysk-danska alliansen i syftemål att sedan angripa
Danmark och beröfva det Norge. Och 0111 man äfven velat
glömma denna tilldragelse och anse den såsom en öfverilning, så
kände man vid danska hofvet allt för väl Gustaf III:s
holstein-gottorpska tänkesätt, hans ärfda ovilja mot Danmark, för att
rätt förlita sig på en så hastig omvändelse. Det hade från dansk
synpunkt icke ens varit välbetänkt eller försvarligt, om Danmark
uppoffrat den mångåriga och med alla sina obehag dock i viss
mon betryggande ryska förbindelsen för en allians med en
monark, hvars ifrigaste önskan var Norges förvärfvande och som
sjelf förkunnade den mera praktiserade än godkända
grundsatsen, att »la bonne foi des souverains doit ëtre subordonnée aux
circonstances».
Härmed vilja vi dock ingalunda hafva sagt, att Gustaf III
i sin underhandling icke menat det uppriktigt med Danmark, att
hela hans politik vid detta tillfälle varit grundad på förställning
och bedrägeri. Hans inrotade ovilja mot Danmark var
visserligen icke öfvervunnen — det visade sig bäst ett år derefter vid
det danska anfallet, då oviljan gaf sig luft i ali sin styrka.
Men han hade för ögonblicket qväft detta groll med samma
lätthet, hvarmed han vid många andra tillfällen förstod att
underordna sina personliga känslor under omständigheterna. För
tillfället var Rysslands tillbakaträngande hans angelägnaste syfte,
och för detta stora mål uppoffrade han sina sympatier för
Frankrike, sina antipatier mot England ocli sin gamla ovilja mot
Danmark. Det kan ej nekas, att det ligger något storslaget i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
