Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
framställning. Före 1350 däremot erbjuder vår historia endast föga
af säkra resultater, men det är förmodligen just dessa, som en
populär historia bör för den läsande allmänheten framställa. Härmed
vill jag naturligtvis icke säga, att hela den förhistoriska arkäologien
bort med tystnad förbigås, men det synes, som man icke bort
inrymma densamma en så stor plats, att författaren blifvit nödd och
tvungen att inlåta sig i en mängd detaljfrågor, där man ännu är
långt ifrån klarhet, och där han i måiiga fall står ensam med sin
åsikt inom den arkäologiska världen.
Innan ännu första bandet låg färdigt från pressen, hade den
framstående danske arkäologen Sophus Müller i Aarböger for
Nordisk Oldkyndighed o g Historie publicerat en afhandling, i hvilken
han söker visa det ohållbara i bronsålderns tudelning i en äldre
och yngre efter fyndens olika beskaffenhet, och att man har att söka
förklaringen till denna i en dubbel inverkan dels från väster, där dn
s. k. äldre typerna voro förherskande, dels från öster, där de yngre
samtidigt voro i bruk. Om nu denna Miillers teori, som är så väl
grundad, att den i det hufvudsakliga måste anses riktig, äfven skulle
kunna för Sveriges vidkommande låta sig delvis förena med
indelningen i en äldre och en yngre grupp, så måste dock denna senare
undergå så betydande jämkningar, att man väl torde kunna säga,
att I):r Montelius’ framställning af bronsåldern var till en
väsendtlig del föråldrad, innan ännu boken låg färdig i tryck. Med skäl
kan man då fråga, om det varit lämpligt att i ett arbete af denna
art medgifva ett så oproportionerligt utrymme åt en jämförelsevis
ny vetenskap, som just nu är stadd i en förvånande hastig
utveckling? Då emellertid planen blifvit så bestämd, kunde visserligen
icke arbetet anförtros åt någon lämpligare författare än D:r
Montelius, ty ingen i vårt land har under senare år så kraftigt bidragit
att gifva arkäologien fasta utgångspunkter och en nykter hållning,
hvarmed jag särskildt syftar på hans med lyckliga bevis styrkta
protest emot alla dessa evinnerliga invandringsteorier, som vuxit upp
som svampar, om icke för hvarje nytt fynd, så dock för hvarje grupp
af fynd.
En annan del af författarens arbete, näml. skildringen af
vikingarnes stora eröfringståg i väster, af Grönlands och Amerikas
upptäckt m. m. kunde saklöst varit borta, enär detta icke kommer
vår historia vid. Det är väl sant, att medeltidens västerländska
krönikeskrifvare innefattade alla skandinaver under det gemensamma
namnet Nor männer, men det är lika visst, att såsnart de angifva
vikingarnes hemorter eller den stat, till hvilken de hörde, och till
hvilken man hänvände sig för att vinna upprättelse, där peka deras
uppgifter nästan utan undantag mot Norge eller Danmark. Endast
några få författare angifva svearne uttryckligen som innefattade bland
normannerna (så Einhard och Helmold), men det finnes intet, som
tyder på, att svenskarne i något enda af de stora tågen mot väster
varit något mera än danskarnes eller norrmännens hjälptrupper. Då
nu i full motsvarighet härtill det stora flertalet af österländska källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
