Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTELIUS, SVERIGES HISTORIA.
III
icke »ryska» utan »röda skepp», enär kejsarens skepp voro
purpurfärgade i stäfven.
Sid. 408 omtalar förf. freden mellan Birger och Kristofer 1256,
ehuru han kort förut berättat att Birger 1254 uppträdde som
fredsmedlare mellan Danmark och Norge och sedan ej mera ingrep i
stridigheterna dem emellan. Doc. Annerstedt har ock i sin recension
öfver Rydbergs Traktatsamling i Nordisk Tidskrift för 1878
framhållit, att uppgiften om 1256 års fred endast grundar sig på Chron.
Dan. 980—1286, som här har en misskrifning.
Författarens framställning af händelserna 1275—80 (sid. 415
—418) är den på Erici Olai historia grundade, som alt hittills haft
burskap i vår historia. Emellertid angifves det rätta sammanhanget
mellan dessa händelser redan i det af förf. såsom källa åberopade
arbetet Scriptores rerum svecicarum medii ævi T. III i en af utgifvaren
Doc. C. Annerstedt författad not till Annales Sigtunenses, och sedan
har denne i ofvan citerade anmälan närmare utvecklat detta ämne och
tydligen bevisat, att den hittills gängse uppfattningen är oriktig. Enligt
våra egna äldsta krönikor, som bestyrkas af danska och isländska
uppgifter, förlorade Valdemar 1275 hela riket. På våren 1277 återkom
han med danska trupper och förhärjade i förbund med konung Erik
Västergötland och Småland. Detta skedde (enligt Annales Lundenses
1277) under månaderna Januari—Mars. Sedan återvände Valdemar
till Danmark och inledde underhandlingar från Köpenhamn för att
åter komma i besittning af någon del af sitt rike. Att detta ännu
i September icke lyckats honom synes af hans försäkran till
mark-grefvarne af Brandenburg den åttonde i denna månad, i hvilken han
dock fortfarande kallar sig »rex Sveoruin», såsom han gjort hela tiden
efter sin detronisering, emedan han ännu egde en pretendents anspråk.
Men då han den tredje Jan. 1278 låter skrifva .sig »quondam rex
Sveo-rum», så hafva vi häri ett ojäfaktigt intyg för riktigheten af våra äldsta
krönikors uppgift, att Valdemar 1277 ingått förlikning med sin
broder »på de vilkoren, att Valdemar skulle erhålla Västergötland och
Östergötland och Magnus rikets öfriga delar, och att Magnus skulle
bära kunganamn, men icke Valdemar». Denna förlikning har således
blifvit, ingången i någon af de sista månaderna af år 1277. Erici Olai
och alla senare liistorieskrifvares förväxling af händelserna 1275 och
1277 beror sannolikt derpå, att man i gamla handlingar sett Valdemar
kalla sig rex Sveorum till och med 1277, men sedan icke, hvilket dock,
såsom ofvan visats, just berodde på sjelfva förlikningstraktaten. Hvarför
Valdemar åter förlorat sin andel af riket är icke så lätt att bestämma.
Annerstedt antager, att det skett 1279 i följd af delaktighet i
folkungarnes uppror. Men något sådant antydes icke af krönikorna, som
dels uppgifva, att han blifvit för drifven för sina äldre synder med
Jutta, dels att han själfmant begifvit sig till Danmark »propter
quan-dam Christinam», således en ny kärlekshandel. Detta stämmer väl
öfverens därmed, att Valdemar slutligen sattes i fängelse icke för
några stämplingar mot konung Magnus, utan för sin vanhederliga
vandels skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
