Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
Sid. 459 angifver förf. efter Munch en fred »troligen på 10 år»
mellan Sverige och Ryssland 1338. Denna fred slöts först 1339 och
var troligen endast en förnyelse af 1323 års traktat (Se Rydberg,
Sveriges Traktater II: s. 15 o. ff.)
Sid. 465 har författaren en framställning af Sveriges äldsta
rätts-författning, som så till vida är mindre tillfredsställande, att
författaren i följd af den ytterst sammanträngda form, i hvilken han
afhandlar detta viktiga ämne, icke framhållit den väsendtligen olika
ställning, som Götalandskapens folkvalda häradshöfdingar, hvilka
voro menigheternas ombud, intogo gent emot hundarenas domare,
hvilka konungen »satte dom i händer», utan angifver, att bäggedera
från början voro kommunala förtroendeposter, och att konungen
»småningom fick inflytande på tillsättandet». För en närmare utredning
af denna fråga får jag hänvisa till Bergfalks förträffliga afhandling
i Frey för 1841. Då författaren sammastädes yttrar, att »efter
småkonungarnes försvinnande blef en lagman ordförande på landskapets
ting», ser det nästan ut, som om härmed åsyftades att lagmännen
trädt i småkonungarnes ställe, hvilket dock knappast kan vara
meningen. De förre voro ju ursprungligen endast menighetens
lagkunniga biträden, de senare voro krigarehöfdingar. Jarlen kom i
landskapskonungens ställe, och ingendera af dessa har någonsin varit
»ordförande på landskapets ting».
Författaren afslutar sitt arbete med en skildring af lefnadssätt,
och seder under medeltidens förra skede och egnar däråt tre sidor,
hvilket utgör sjättedelen af motsvarande afdelning för den yngre
järnåldern och intager ungefär samma förhållande till motsvarande
skildring under bronsåldern. Men nu tala medeltidens män själfva till
oss genom sina krönikor, brefskaper, skattelängder och kontrakter,
och bronsålderns menniskor nästan uteslutande genom sina grafvar;
och dock har författaren så mycket att förtälja om de senares
dagliga lif och endast föga om de förres. Det är detta, jag anser vara den
största bristen i det annars i så många afseenden förträffliga arbetet::
där saknas mått och proportioner.
Nils Höjer.
Svenska riksrådets protokoll» Med understöd af
statsmedel i tryck utgifvet af Kongl. Riksarkivet, genom N. A.
Kullberg. II. 1630—1632. XI + 376 ss. Stockholm 1880.
Pr. 4 kr. 50 öre.
Det är för Historisk Tidskrift en angenäm pligt att fästa
allmänhetens uppmärksamhet på ofvanstående publikation, hvaraf andra
bandet nyss blifvit synligt i bokhandeln. Hon fyller en känbar lucka
i vår källskriftsliteratur och utgör, jämte de andra från riksarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
