Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
vidsträcktare grad än rådet föreslagit, men var för öfrigt så missnöjd
öfver alla de af rådet framstälda betänkligheter och svårigheter, att
han tillskref detsamma ett ganska strängt och onådigt bref (af d. 3
febr. 1631) och samtidigt dermed uppdrog åt sin svåger,
pfalzgref-ven Johan Kasimir, att taga ledningen af det inhemska
kammarverket. Rådets förklaring öfver sitt beteende (af d. 28 mars s, å.)
var hållen i en frimodig ton och sökte försvara hvad som å dess
sida sagts och gjorts. Hela tvisten synes hafva blifvit bilagd genom
Axel Oxenstjernas bemedling; dennes omdöme om det förelupna
missförståndet var, att rådet visserligen i sak ej hade begått
något fel, men deremot begagnat ett mindre lämpligt och försigtigt
skrifsätt. »Kegum aures sua natura sunt teneræ», sade han, »komme
der sådane besvärlige tider till, som nu äre, så kunne de lätteligen
offenderas». Detta erkände ock rådet och förklarade sig »skola
härefter accommodera sig * H. K. M:s humor». Hela brefväxlingen i
detta ämne finnes tryckt i Historiska samlingar, III, något som
kunnat förtjena att nämnas på det ställe i rådsprotokollen, der
saken omtalas.
Genom det uppdrag, som konungen lemnat pfalzgrefven, hade
ett nytt element inkommit i regeringen. Johan Kasimir intog
såsom finanschef en ganska vigtig plats i styrelsen, men var dock
icke formligen medlem af regeringen, ännu mindre af rådet, och
derför, då rådsherrarne ville inhämta hans betänkande, brukade de
icke kalla honom till rådkammaren, utan infunno sig sjelfve hos
honom i räkningekammaren. Blott en gång ha vi funnit honom
deltaga i rådets votering, nämligen rörande deu ifrågasatta
krigsförklaringen mot Spanien. Det är väl bekant, att pfalzgrefven kort
efter konungens död aflägsnades från ali andel i styrelsen och
sedermera förblef utan politiskt inflytande. — Af de öfriga ledamöterna
i styrelsen voro ^fältherren» Jakob de* la Gardie, Gabriel Gustafsson
Oxenstjerna, Per Banér och Klas Fleming på en gång de mest
betydande och de som mest oafbrutet deltogo i ärendena. Den
först-nämde förde vanligen ordet.
Såsom bihang har utg. tillagt protokollet öfver rättegången
emellan kronprinsen af Danmark Kristian och Ehengrefven Otto
Ludvig, hvilken senare, numer öfverste i svensk tjenst, offentligen
framkastat kränkande beskyllningar mot den förre och derför blifvit
på dennes begäran instämd att svara inför Sveriges konung och
riksråd. Vid konungens afresa fick rådet ensamt uppdrag att ransaka
och döma i denna ömtåliga och besvärliga sak. Sedan Ehengrefven
tre gånger förgäfves blifvit kallad för rätta, afkunnade rådet slutligen
den dom, att prinsen frikändes från ofvan nämda beskyllningar och
Hhengrefven fäldes till — 40 marks böter. Men då prinsens ombud
inlade protest mot hvarje försök att indraga äfven prinsen under
svenska rådets dom, blef detta en välkommen anledning för rådet
att upphäfva hela domen och nedlägga målet. I denna rättegång
voro assessorerna i Svea hofrätt adjungerade till rådets biträde. I
ett annat injuriemål, som äfven ransakades af rådet, nämligen emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
