Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRAPOVITSKIJS DAGROK.
XIII
»men händerna klia att få tukta svensken». Det är sannolikt, att
Katarina liksom Potemkin ej varit alldeles nöjd med Razumovskijs
sätt att uppträda i Stockholm såsom retande Gustaf III till
fiendt-lighet och gifvande honom vapen i händerna. Hon befalde till
och med general Michelson, som anförde de ryska trupperna vid
gränsen, att begära uppvaktning hos den svenske konungen, sedan
han erfarit dennes ankomst. Efter krigets utbrott och under dess
första kritiska skifte afspeglar sig kejsarinnans växlande oro och
harm troget i Chr:s anteckningar. Så snart hon fått kännedom om
Anjalaförbundet, upphör oron, men förbittringen och hånet växa i
styrka; under krigets fortgång och växlande skiften åren 1789 och
1790 minskas hånet — det är liksom om Gustaf III börjat ingifva
henne en viss aktning — och oron återkommer mer än en gång;
vid flere tillfällen förde Chr. till boks, att han sett tårar i hennes
ögon i anledning af svenska kriget.
För det svensk-rvska krigets historia har forskaren åtskilliga
bidrag att hämta ur Chr:s anteckningar; de innehålla en mängd
uppgifter rörande krigstilldragelserna, af hvilka man ser, hur dessa
berättades och bedömdes på den ryska sidan, och, hvad som för
oss eger större värde, de belysa krigsanstalterna och de militära
förhållandena hos fienden, hvilka liksom de svenska ingalunda voro de
bästa. Men ännu vigtigare än de militära äro de diplomatiska
upplysningar, som ur Chris dagbok vinnas. Man får genom dem en
öfversigt af Rysslands politiska ställning under dessa år, man får
en god föreställning om betydelsen af dess förbindelser med Österrike
och Danmark, dess närmande till franska hofvet och dess
diplomatiska strid med Preussen och England, en strid, som var nära att
öfvergå till vapenskifte och att förvandla det svensk-ryska kriget till ett
allmänt europeiskt krig. Man får vidare kännedom om det sätt,
hvarpå Katarina personligen ingrep i de diplomatiska förhållandena och
särskildt i det pennkrig, som samtidigt med vapenfejden utkämpades
emellan de båda i literärt ej mindre än politiskt hänseende framstående
suveränerna. Det är bekant, hvilken vigt båda fäste vid Europas
allmänna opinion, och med hvilken ifver båda sökte leda densamma
i en för dem fördelaktig riktning genom inspirerade tidningsartiklar,
korrespondenser, brochyrer m. m. Det var när kejsarinnan fick
kännedom om den svenska deklarationen af den 21 juli och deri
framkastade beskyllningar mot Ryssland, som hon beslöt att sjelf
ingripa i polemiken samt anfalla den svenske konungen med tyngre
och kraftigare vapen än franska epigrammer eller komiska operor.
Hon satte sig altså ned och skref ett genmäle på den svenska
deklarationen, ett genmäle, hvarom Chr. har mycket att förtälja, ty
han var en af de få, som redan från början fingo del af saken.
Skriften, som författades på tyska språket och först publicerades i
bilagor till St. Petersburger Zeitung och sedan öfversattes på franska
och ryska, trycktes på det sätt, att den svenska deklarationen och
kejsarinnans deröfver gjorda »anmärkningar och historiska
upplysningar» trycktes i parallela spalter för bättre jämförelses skull samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
