Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
sion, bestående af Hans Munck, Gorgonius Henriksson och Andreas
Burens, hvilkas här intagna vidlyftiga berättelse är af stor betydelse
för kännedomen af de egendomliga kulturförhållandena i dessa
nejder. Berättelsen redogör bland annat för ett egendomligt missbruk,
som under kriget uppkommit derigenom, att de svenska myndigheterna
utdelade frisedlar åt personer^ hvilka flytt till Ryssland, men önskade
återvända till sina gamla hemorter. Begagnande sig af det skydd,
fribrefven tillförsäkrade dem, hade desse föröfvat rån, plundring och
mord i vidsträckt skala, utan att nås af den lagliga magtens hämnd.
Kommissionen sökte för framtiden förebygga sådana våldsamma
olagligheter, men tyckes dock dervid hafva förfarit nog skonsamt.
Huru sorgligt tillståndet i Kexholms län fortfarande förblef,
framgår ur Bidrag till Kexholms läns historia af K. K. Tigerstedt,
en afhandling, som framträdt i fyra skilda häften, utgörande bihang
till Åbo gymnasii årsprogram 1877—1880. Förf:s framställning
vit-nar om, att den svenska regeringen icke behandlade den
nyförvärf-vade provinsen med den försigtighet och varsamhet, som hade varit
af nöden. Den halft militära förvaltningen, den slappa lagskipningen
och ämbetsmännens tygellösa utpressningar ökade oaflåtligt invånarnes
missnöje. Särskild uppmärksamhet egnar förf. åt skatteväsendet och
den kommunala förvaltningen i länet. Vi finna här ett antal
egendomliga institutioner omnämnda, som uncler århundraden fortbestodo
och delvis bibehållit sig till våra dagar. Ej mindre beredde de
religiösa förhållandena regeringen svårigheter. Hennes oaflåtliga
sträfvan var att förmå Kexholms läns grekisk-katolska befolkning att
öfvergå till lutherska kyrkan och ju mera hårdnackadt motståndet
var, dess mindre fördragsamma blefvo de mått och steg, som för
ändamålets vinnande vidtogos. Isynnerhet växte ifvern, sedan Per
Brahe år 1637 blifvit Finlands generalguvernör. Förf. meddelar
talrika detaljer om de åtgärder, grefven vidtog för att befordra den
lutherska religionens utbredning i landskapet. Han skydde bland
annat icke att genom »föräring» af spannmål och penningar söka
inverka på det grekisk-katolska presterskapets tänkesätt. Slutresultatet
af denna och andra åtgärder var dock obetydligt.
Jämte denna afhandling böra vi nämna en af samme förf.
publicerad urkundssamling Ur Per Brahes hr ef vexling, hvaraf första
häftet utkom till den i September 1880 firade Per Brahe-festen 1).
Brefven beröra en mängd olikartade förhållanden i vårt land under
tidskiftet 1637—1661. Per Brahe betraktades, äfven sedan han
lemnat Finland, såsom en förespråkare för de finska intressena hos
regeringen i Stockholm. Samlingen meddelar talrika bevis derpå,
men innehåller tillika flere bref, som låta oss blicka in i Per Brahes
karakter och egendomliga åskådningssätt. Särskildt framstår han i
vacker dager genom sitt förhållande till häfdatecknaren Johannes
Messenius och den för »nigromantia» misstänkte Martin Stodius, äf-
*) Ur Per Brahes brefvexling, bref till och från Per Brahe, utgifna af K.
K. Tigerstedt. I. Helsingfors, J. C. Frenckell et son, 1880. 208 sid. liten 8°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
