Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. ALIN, SVERIGES HISTORIA.
XLII1
begaf sig till konungen i Upsala, der vi finna honom mellan d. 9—15
Aug. (Karls dagboksanteckningar. 11. A.). Här måtte något slags
öfverenskommelse hafva blifvit träffad, och att denna varit till Karls
förmån, tyckes framgå af hans yttrande vid ett senare tillfälle, att
han ej kunnat annat förnimma, då han tog sitt afsked af konungen,
än att denne var nöjd med det svar som G. Banér och P. de la
Gardie förut erhållit (näml. 13 Juli), hvarjämte han om stadgan
förklarade, att derom var ännu intet fullkomligen beslutadt. I
fortsättningen af sin framställning af tvisten mellan de båda bröderna,
säger förf., att de i Aug. 1586 öppnade underhandlingarna verkligen
ledde till en förlikning (sid. 347), och att det blott var för att
stadfästa ocli fullborda den slutna öfverenskommelsen, som rikets ständer
1587 kallades till Vadstena. Ur handlingarna tyckes oss likväl ett
annat resultat framgå. Väl finna vi af den mellan Karl och Johan
på hösten 1586 förda brefväxlingen, att den senare lofvat att låta
ali ovilja falla, men tillika se vi alldeles tydligt, att genom
underhandlingarna på Stegeborg enighet ej blifvit uppnådd. D. 24 Sept.
skrifver Karl till Johan, att han märkt af dennes skriftliga afsked
till Karls sändebud, att ej allt var afhandladt vid den förklaring
han gifvit, men med denna beder han Johan låta sig nöja. 1). 17
Okt. skickar han sin »yttersta förklaring», på hvilka punkter lian
önskar ändring i konungens skriftliga afsked till sändebuden. Med
denna förklaring var dock Johan icke belåten, hvarföre Karl d. 5
Nov. låter honom veta, att han (Karl) gjort allt, hvad han kunnat.
»Vi måste låta det blifva vid hvad vår fader bestämt i sitt testamente
om sådana fall», tillägger han. Redan cl. 17 Nov. var riksdagen
också beramad och Karl anmodad att infinna sig. Denne ville dock
ej komma utan lejd, hvaraf märkes spänningens fortfarande styrka.
På riksdagen, der hvardera parten inför de förnämsta ständerna synes
hafva framlagt sina påståenden, uppgjordes ändtligen en förlikning.
Blott en sak till vilja vi beröra i fråga om Johans historia. Att grefve
Axel Lejonhufvud först från April 1590 skulle befunnit sig bland de
anklagade herrarne, förefaller oss knappast troligt. Vi hafva
åtminstone i ett bref af tidigare datum sett honom omtalad såsom
varande i onåd (det den 30 Jan. 1588 dat. bref, hvars årtal bör vara
1590. Se Ahlqvist: Om aristokr. 2, s. 20).’
Men vi märka, att vår anmälan börjat blifva alltför lång. Vi
skola derföre endast i korthet yttra oss om Sigismunds och Karls
historia. Beträffande framställningen af Sigismunds kunna vi med
skäl påstå, att den bildar ett af arbetets bästa delar, och att stor
omsorg på densamma blifvit nedlagd. Hvad Karl IX:s angår,
beklaga vi, att icke författaren gifvit oss en sådan teckning af denne
konung såsom regent, som han förut gifvit oss af Gustaf Vasa. Utan
tvifvel har samma skäl, som nödgat honom att inskränka den
allmänna öfversigten af Sveriges styrelse och förvaltning under
nydaningstiden, afhållit honom derifrån, nämligen »det skarpt begränsade
utrymmet». I Karl IX:s historia uppstår emellertid härigenom en
lucka, så mycket känbarare, som ju en teckning af denne konungs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
