Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LVI
ofversigter och granskningar.
var förenligt. Detta bidrog ock att han vid sitt val af rådgifvare
var hänvisad till en trängre krets än önskligt varit, liksom det ock
i icke ringa mån försvårade rådgifvarnes ställning och hämmade
deras i grundlagen afsedda inflytande. Ingen lärer neka att k. Carl
Johan egde utmärkta regentegenskaper, det är ock omisskänneligt
att han var fullt medveten af sina pligter såsom lagbunden konung
likasom af sina rättigheter såsom sådan. Den som med oväld
granskar företeelserna under hans regering kan hvarken tveka om
konungens förmåga eller vilja att uppfylla sitt konungsliga kall; deremot
kan ett tvifvel vara berättigadt, huruvida han alltid egde vid sin
sida rådgifvare med tillräcklig förmåga att uppfylla hvad de^: ålåg.
Om så varit förhållandet, hade åtskilliga betänkliga företeelser, som
nu möta oss och som blefvo föremål för samtidens bittra klander,
svårligen kunnat ega rum. Det synes, för att välja ett exempel,
vara alldeles visst, att om konungens rådgifvare förstått och förmått
fullgöra sin pligt, det icke kunnat hända, som verkligen inträffade
vid den bekanta riksrättsfrågan år 1818, nämligen att sedan
riksrättens fleste ledamöter fällt och två af dem derefter blifvit bragte
på andra tankar, så att de vid domens justering återkallade sina
förra vota och frikände, en af dessa icke långt derefter utmärktes
med adlig värdighet. Man kan utan synnerlig fara att säga för
mycket våga påstå att en dylik åtgärd icke kunnat ega rum
eftelden förändring rådgifvarepersonalen under år 1840 undergick.
Missgrepp af liknande art bearbetades med förkärlek af dem, som ville
klandra, och verkan deraf på allmänna meningen blef
utomordentligt stor. Då vid slutet af 1830-talet man började tanka på den
snart förestående riksdagen, insåg mången upprigtig vän till konung
och fädernesland att förtroendet till regeringen var rubbadt och att
den allmänna stämningen kunde medföra vådor. Att ställningen
näst fore 1840 års riksdag var ganska kritisk, ådagalägges klart
deraf, att en man så allvarlig, så på en gång konungsk och
fosterlandsälskande som Friherre Palmstierna ansåg sig, ehuru innehafvare
af ett förtroendeämbete — han var landshöfding i Östergötland —
böra våga ett försök att upplysa konungen om att något måste
göras för att afböja hotande oväder. Han beslöt att begagna
tillfället, då konungen på återresan från Norge sommaren 1839 tog
vägen genom Östergötland. Monarken var likväl då trött af resans
mödor och syntes obeslutsam och nedstämd, hvarföre Palmstierna
icke ansåg ändamålsenligt eller ens möjligt att med honom sjelf
åvägabringa ett samtal i så allvarsamt ämne, utan vände sig i stället
till Grefve Brahe. För denne, konungens hängifne förtroendeman,
yppade Palmstierna sin åsigt om tidens kraf och sade honom utan
omsvep, att nationens förtroende till regeringen vore rubbadt. »För
att återfå detsamma», sade han, »måste lämpliga åtgärder vidtagas
genast, derförutan skall regeringen icke förmå leda ärendenas gång,
utan dessa komma att leda regeringen och förmodligen föra till
kriser under föga fördelaktiga omständigheter. Konungen sätter
måhända icke tro till detta påstående, efter att hafva genomrest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
