Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRMANN, PETER DER GROSSE M. M.
£XIX
heter. Rysslands historia är efter Peter den stores tid närmare än
vår förenad med den allmänna verldshistoriska utvecklingen, och
intresset äfven för de skeden, som ligga något bortom den stora
vändpunkten i det nordiska statssystemets öden, måste således vara
allmännare än det som kan påräknas till och med för ganska vigtiga
tilldragelser, betraktade företrädesvis från svensk synpunkt. De
materiella tillgångar, som stå till den ryska historiska vetenskapens
förfogande, äro likaledes värdiga en stormakt, hvadan publikationer,
som till följd af sin beskaffenhet icke kunna vänta något större
antal afnämare, icke förty, hvad omfång cch utstyrsel beträffar, kunna
åstadkommas utan allt för ängsligt afseende på kostnaderna.
Slut-Ifgen må man äfven taga i betraktande, att de inhemska källorna
för Rysslands historia, ehuru vida rikare än man i vesterlandet
intill senaste tider plägat antaga, likväl ingalunda flöda i så
ymnigt mått som för Sveriges från början af nyare tiden. Före den
egentliga reformperioden har Ryssland så godt som ingen samtida
historieskrifning, enär krönikorna, hvilka på fullkomligt
medeltids-man ér fortsättas långt in i det sjuttonde århundradet, äro ganska
magra och knapphändiga, en följd af de klosterlige författarnes
af-stängdhet från det verldsliga lifvet. De ryska arkiven innehålla
visserligen ännu icke till fullo begagnade skatter, men de
upplysningar, som derur kunna hemtas, lida dock alltid af en viss
inskränkthet och ofullständighet, emedan flere områden af den
politiska utvecklingen, hvilka t. ex. hos oss redan tidigt lemnat spår
efter sig i de historiska minnesmärkena, hos ryssarne under det
moskovitiska tidehvarfvet äro föga eller alis icke representerade.
Hvarken den juridiska eller den finansiella förvaltningen hade hunnit
vinna fullt stadgade former, och en rysk historiker, som egnar sin
uppmärksamhet åt landets inre historia, måste derför sammanleta
en mängd spridda > och icke sällan torftiga notiser rörande dylika
ämnen, under det att vi nästan öfverväldigas af det i kolossala
proportioner hopade materialet. Beträffande förhållandet till utländska
makter ställer sig saken gynnsammare, emedan den ryska politiken
i sitt posolskij prikaz (utrikes kansli) redan i slutet af det
femtonde århundradet hade funnit ett centralorgan, der de diplomatiska
trådarne sammanlöpte, och den vidlyftiga korrespondensen förvarades.
Likväl voro Rysslands förbindelser på långt när icke så omfattande
och lifliga som våra; det drog länge om, innan man höjde sig
öfver den ståndpunkt, som betecknas af de uteslutande tillfälliga
beskickningarna och gränskommissionerna. Derför måste den ryska
häfdaforskningen såsom värdefulla källor tillvarataga och betona
mycket, som för oss med vårt öfverflöd på urkunder förefaller mera
underordnadt. Emellertid förtjenar den verksamhet, som i
Ryssland pågår inom urkundspublikationens område, att beaktas äfven
från svensk sida, icke minst derför att vi sjelfve skulle kunna deri
göra en ganska betydande insats genom att dela med oss af det
material, som vi ega för grannlandets historia. På detta sätt skulle
ett för vetenskapen å ömse sidor fruktbringande utbyte kunna in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
