Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
största intresse låter icke heller förneka sig; merendels kräfva de
dock måhända for att rätt lyckas djupare forskning än den oftast knappt
afmätta tiden för en disputation medgifver. Också kan den här
antydda studiernas riktning knappast sägas ha gifvit något följdrikare
uppslag till framtida verksamhet. Flere än en eller två ha, oss
veterligen, icke fortsatt de då påbörjade arbetena. En af de mest
framstående bortrycktes af en tidig död. För de fleste har för öfrigt, såsom
vanligt, omständigheterna förhindrat ett fortsatt historiskt författarskap.
Sedan dess synes förhållandet också ha undergått en väsentlig
förändring, och den rena historien tills vidare hufvudsakligen gjorts till
förcm&l för de akademiska afhandlingarna. Med förkärlek sökas
likväl ämnena, såsom det tyckes, från tvänne perioder, dels de första
Vasakonungarnes tid, dels Karl den tolftes. l) Vi veta ej, om det
möjligen var den tidigt bortgångne Ahlqvists vackra forskningar på
det förstnämda området, som manade till efterföljd; omöjligt synes
det ej. Karl den tolftes historia åter har jämförelsevis varit litet
bearbetad och har derföre naturligtvis blifvit uppsökt af många. Hela
den mellanliggande tiden har deremot blifvit nästan alldeles
försummad, om vi undantaga Höjers soiu specimen använda afhandling om
Sveriges utrikespolitik 1070—1680, liksom tiden efter Karl den tolfte.
Något olika är naturligtvis förhållandet i Lund. Antalet
historiska af handlingar måste tydligen vara mycket mindre, och ämnena
ha sökts från andra perioder, i öfverensstämmelse med
hufvudriktningen af de akademiska lärarnes författarverksamhet och studier,
dels just från midten af sextonhundratalet, dels äfven friln Sveriges
nyare historia efter Gustaf III»2) och för Öfrigt särskildt ur Skånes
egen provinsialhistoria, som ju också torde förete rikare material än
de uppsvenska landskapens.
Af naturliga skäl blir främmande länders historia sällan föremål
för behandling, helst som arkivstudier åtminstone i Upsala anses
vara en önskvärd förutsättning för det historiska författarprofvet.
Också bära sådana afhandlingar, att döma åtminstone af det yttre,
ej sällan karakteren af fullständiga kompilationer eller vidlyftigare
krior, ehuru sådana ämnen i och för sig och för ändamålet väl icke
borde anses förkastliga. Atmiustonc i Lund lära sådana
afhandlingar ha tillskyndat sina författare kallelsen till universitetet såsom
docenter. 3)
Bland ämnena sakna vi, eget nog alla textkritiska
undersökningar eller undersökningar af källorna och litteraturen för vissa
historiska tilldragelser eller epoker, liksom af historieskrifningen
■) Så Boethius, Om den »venska högadeln under K. Sifcismnnds regering.
— Wegtling, Det nordiska njnfirskriget» historia. — Lind, Karl XII i Turkiet
(1875). — Carlson, Karl XII:» vistelse i Sachsen 1706 (1877).
a) Sprinchorn, Kolonien Xya Sverige» Historia, — Hammarström, Om freden
v i fi Brömsebro 1645. — Smidt, Om Sveriges underhandlingar med Frankrike
1792—96.
3) Så var, om vi ej misstaga oas, fallet med Bæhrcndtz afhandling um
Polens första delning, liksom med en här längre fram omnämnd skrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
