Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
en rappel, hvarom Stael mottog konungens ordres den 11 januari
1792. Visserligen yttrar Stael i bref till konungen sin vissa
förhoppning att ännu en g&ng få bevaka h. m:ts intressen i Paris, men
näppeligen kunde han på allvar hysa den. Redan 1789 (bref af 12 7,
hos L. Le Duc), då Staël fått anledning att tro att Marie-Antoinette
sökte utverka Fersens utnämnande till ambassadör, framskymtar
tydligt nog hans oro just i hans försäkran, att han med lugn förlitade
sig på konungens rättvisa. Svårligen kunde han halfannat år senare
tveka om betydelsen af den befallning han fick att återvända till
Sverige.
Med den 29 mars blef emellertid ställningen helt förändrad:
de nye makthafvande voro Staëls personlige vänner, och de kastade
genast den aflidne konungens storpolitiska fantasier öfver bord.
Likväl vände Staël först efter ett år tillbaka till Paris. Under tiden
förestods ambassaden af Bergstedt såsom charge d^flaires till i
början af juli 1792, hvarefter ambassadpredikauten Gambs hade att vårda
arkivet och i öfrigt taga sig af förekommande svenska angelägenheter
i Paris. Bergstedts depecher under 1792 innehålla uågra ej
förkastliga bidrag till »ambassadricens» karakteristik.
»Mitt hat for personele berättelser» — skrifver B. till
kabinettssekreteraren Silfversparre (1792 15/3) — »har gjort att jag hittills
tegat angående ett äinne, hvars numera betydande följder jämte dess
altfor stora kunnighet kunde ådraga mig förebråelser, om jag ej bröt
min tystnad. I)et är dock i största fortroende som jag för tit. yppar
fru Staël von Holsteins högst oanständiga uppförande. Alt sedan
hennes inans bortresa har hon kastat sig i intriger med en ifver som
liknat galenskap. Hennes hus har likasom tillhört herr Narbonne,
hos henne äro öfverläggningar hållna, tal för nationalassembléen
sammansatta, intriger sammanspunne. Detta har skett utan
hemlighet, tvärtom med en affektation, som väckt allmän uppmärksamhet
och lika allmän förargelse. Hvad som är ännu mera obegripligt är,
att ministrarne inlåta sig i Öfverläggningar med en qvinna, hvars
fåfängliga och våldsamma sinne ej tillåter henne att vara discrète.
Både herr Lessart och herr Narbonne hafva likväl haft denna
oförsigtighet. Den förre, innan han blef oense ined herr Narbonne,
meddelade sine depecher ifrån franske ministrarne, men ovänskap
med herr Narbonne ådrog honom fru Staëls ovilja och tillslöt hennes
port för honom. Iion kabalerade för att få herr Lessart renvoverad,
men hennes kabaler störtade herr Narbonne, fast de äfven indirekt
bidrogo till herr Lessarts olycka. Hon har skrifvit de tre
genera-lernes bref till herr Narbonne, samt genom general Valence låtit
utdela dem3). Hennes plan var och är ännu att få herr Narbonne
’) Krigsministern Narbonne, vid denna tidpunkt M:me de StaëU meat
gynnade favorit, åtrådde utrikesministern de Lessarts plata. Den aveuska
ambassa-dricen, som i och genom Narbonne s&som utrikesminister trodde sig kunna
beherska Frnnkrikes och verldens öden, sökte till eu början förmå de Lessart att
frivilligt draga sig tillbaka från en befattning, som — skref hon till honom
-»hans dåliga helsa och hans karakter ej tilläto honom att behörigt skota under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
