Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVIII
ÖFVERSIGTER OCH GRANSKNINGAR.
troligt med tanken på att afträda Pommern till Sverige, hvilket var
detsamma som att öfvergifva tanken på att stödja Danmark. Här
har författaren mycket nytt att meddela. Vi påpeka särskildt, dels
att österrikiska sändebudet grefve Kurtz, som skulle underhandla om
förbund med Danmark, ännu 1638 ej haft någon alternativ fullmakt
att bjuda Sverige Pommern, hvilket skedde först nästa år, dels ati
Österrike eget nog meddelade Danmark detta anbud på samma gång
som det framstäldes till Sverige, dels att det var spanska hofvets
påtryckning, som bestämde detta omslag i Österrikes hållning. Lika
så ger författaren en närmare redogörelse för de intriger och
inmanande steg af Kristian under år 1638, som afsågo att rycka
åtskilliga östersjöliamnar ur Sveriges händer.
En noggran utredning egnar förf. åt den så ofta omtalta planen
om en mot Sverige är 1639 riktad förbindelse mellan Polen,
Brandenburg, Danmark och Spanien, i ändamål att uppvisa, att
Danmark egentligen stod alldeles utom denna plan, om ock den
politik, som deri fick ett uttryck, af Kristian IV betraktades med ett
visst välbehag, lian erinrar särskildt, att den danska beskickning
till Spanien, som så ofta åberopas som ett vitnesbörd mot Danmark,
ju ej egde ruin förr än år 1640 och långt efter att den s. k.
spanska armadan lidit sitt nederlag, och att beskickningen för öfrigt
saknade hvarje rent politiskt uppdrag. Vidare framhåller han, att,
om ock det brandenburgiskt-polska förbundet i Köpernik (1638)
sannolikt framdrifvits af en derbakom arbetande habsburgisk politik,
så har Kristian IV så mycket mindre kunnat haft del deri» som han
följande året med vapenmakt uppträdde, mot den tullpolitik, som just
var ett af hufvudsyftena med samma fördrag. — Djupare låg
Kristian utan tvifvel inne i den bekante A mims stämplingar.
Författaren antager dock, med hvad skäl kunna vi ej fullt se, att Kristian
ej haft kännedom om det yttersta syftet med Arnims sannerligen ej
illa uttänkta plan att drifva främlingarne ur Tyskland. Det är
betecknande för konungens brinnande lust at* komma åt Sverige,
liksom för hans inskränkta politiska blick, att han 1641, då redan
grunden var ryckt undan A minis fötter genom
Braunschweig-Lyne-burgs anslutning till Sverige och tronskiftet i Brandenburg, dock ej
blott hoppades på framgång för Arnims stämplingar och derför
understödde honom med 100,0U0 riksdaler, ntan äfven jublade vid
tanken på, huru det sedan skulle blifva honom sjelf lätt att komma
till rätta med de stolta svenskarne trots deras nyss ingångna
förbund med Nederländerna. — Farligare var då för visso planen
samma år att ined begagnande af myteriet i svenska hären efter
Baners död rvcka dessa stridskrafter undan Sveriges ledning:
författaren visar oss, att det ej var härens fel, om dess förbindelse med
Kristian ej förde till afsedt resultat.
I December 1611 undertecknades omsider fredspreliininärerna i
Hamburg. Hvilken Kristian IV:s andel varit i de underhandlingar,
som förntgått och således äfven i sjelfva resultatet, synes af
författarens framställning. Men just derför kunna vi ej så helt och hål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
