- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Första årgången. 1881 /
CIV

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CIV

OFVKItSlGTKK ÖCIl G KANSKNINGA K.

som bestämde Tysklands statsmän vid fredsunderhandlingarna med
Frankrike 1871. Kj utan förvåning ser inan rådets flertal göra
motstånd mot kanslerens krigspolitik; fredsbegär oeh kanske afundsjuka
samverkade. Den unga drottningen deremot hyllar sin kanslers
mening, men saknar ännu mod och kraft att behandla hans
motståndare, så som hon snart vågade behandla honom sjelf, oeh faller
derför undnti. — Generalstaternas egendomliga medlarerol är ei det
minst märkliga i denna underhandling. Den var sotn författaren
anmärker just ett motstycke till hvad Kristian velat sjelf utföra i
Osnabruck gent emot Sverige oeh var derför en rättvis Nemesis.
Den var från första stund ett afgjordt partitagande (or Sverige oeh
utvecklade sig allt starkare i (leuna riktning. Med sjudande harm
i sitt inre måste Kristian IV låta svärdet hvila i skidan och åse
från Kronoborg, huru Nederländernas örlogsflotta genom Sundet
kon-vojerade 300 handelsfartyg, utan att derför erlägga någon tull, och
derpå intog en hotande ställning i närheten af hans hufvudstad. Så
starkt hnde Kristian i sin blindhet retat den mäktiga köpmansstaten»
att denna å sin sida, med glömska af eget framtida intresse,
verkligen fattat beslutet att, om Kristian IV ej gaf efter, jämte Sverige
stycka Danmarks rike. Den bittra freden blef härigenom en
nödvändighet. — Hvad fredens vilkor angår kunna vi dock ej
underlåta att anmärka det i vår tanke mindre lämpliga i att förf. icke vid
sjelfva fredsslutet sammanfört alla dess fordragsmässiga
bestämmelser. Det är visserligen sant, att, när man genomläst hela den
föregående framställningen med uppmärksamhet, så känner man dem,
äfvensom att förf. ej saknat prejudikat för sitt förfarande. Men
den som läst det föregående har ej något ondt af att ånyo finna
fredsvilkoren, men nu sammanförda på ett ställe, under det
olägenheten i framtiden för den, som i hastigheten härom söker uppgift i
förf:s arbete, ej är så ringa.

Den sammanstötning mellan Sverige och Danmark, som bilades
1045 i Brömsebro, fick, såsom författaren erinrar, en djupt
ingripande betydelse för Danmarks historia. Den löste på ett afgörande
sätt den tvekamp om maktställningen i norden, som så länge
fortgått. Och den våldsamma inre skakning, som af kriget framkallats
och som underhölls genom rikets territoriella, ekonomiska oeh
finansiella förluster, pådref mognaden af den rörelse, som kom till utbrott
i statshvälfningen 1 <»(»(>. På Danmarks yttre politiska ställning har
kriget också återverkat. A ena sidan gaf det en bestämd an ti-dansk
riktning åt Gottorpska husets politik, å den andra förde Sverige?
öfvervigt i norden snart till ett omslag i Nederländernas politik;
betydelsen deraf fick Karl X känna, då han ville fullständigt ge no
ni-förn de planer, som redan Axel Oxenstjerna hvälft i sitt sinne.

ۥ Annerstedt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1881/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free