Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Att traktaterne n. 294, 296 och 297, mellan kon. Valdemar
och hertig Albreckt af Mecklenburg, alla tre blifvit införda, den
första likväl blott i utdrag, beror på deras omedelbara samband
sinsemellan, till följd hvaraf de antingen alla bort uteslutas eller tvärtom.
Rec. opinerar för det förra alternativet. »Hvar, säger han, skola
vi i en framtid stanna, om vi skola till Sverges traktater räkna
äfven de förbund, som mellan andra makter afslutits, till och med
när de ej angifva sig vara mot oss riktade?» Härvid är att märka,
att den sista af de tre urkunderna verkligen angifver sig vara riktad
mot Sverge. Kon. Valdemar förbinder sig nämligen i den, att gifva
hertig Albrechts son Henrik 10,000 mark lödigt silfver, om han
genom hertigen komme i besittning af Helsingborgs slott, hvilket
fäste d. 3 nov. 1350, då detta aftal slöts, lagligen och faktiskt
tillhörde kon. Magnus och Sverges krona. Men denna traktat af d. 3
nov. 1350 står i alldeles omedelbart samband med
förbundstrakta-terne mellan samma kontrahenter af d. 8 maj och 23 oktober samma
år, och hvad i traktaten af d. 3 nov. är bestämdt formuleradt, finnes
inclusive i traktaten af d. 23 oktober, hvilken gäller hela Skåne med
Halland och Bleking, afsigtligt icke till namnen beteckuade, men
omisskänligt och oförtydbart menade och antydda.
De tre påfvebullorna n. 301, 302 och 317 äro icke stälda till
Sverges regering och derföre hade enligt recensentens mening för
ingen af dem »behöfts mera än ett kort omnämnande på vederbörligt
ställe i noterna». Rec. säger icke hvarom dessa urkunder handla,
utan fordrar att blifva trodd p& sitt blotta påstående.’ En närmare
granskning skall kanske visa, att detta är för mycket begärdt. X.
301 är ett af påf. Clemens VI d. 14 mars 1351 i Avignon utfärdadt
bref till Tyska orden, att understödja kon. Magnus af Sverge mot
Ryssarne, och n. 302 en af samme påfve samma dag på konung
Magnus’ begäran till biskoparne af Ösel och Dorpat samt prosten i
Riga stäld befallning att inom sina områden förbjuda och förhindra
all tillförsel af vapen och lifsmedel åt Ryssarne. Dessa urkunder
äro icke stälda till oss, det är sant; men de äro på vår konungs
begäran och i hans intresse af en främmande suverän, påfven, stälda
till under honom omedelbart lydande personer. De äro således
alldeles oemotsägligt de synliga vittnesbörden om en allians mellan
påfven och konung Magnus mot Ryssarne. Den romerska kyrkans
styresman slöt icke i formen förbund med någon, men han
utfärdade akter, hvilka inneburo detsamma. Efter hvad jag kan finna,
hade det således varit ett verkligt fel, om jag icke i Traktatverket
fullständigt intagit dessa tvänne akter. Detsamma gäller äfven om
n. 317, om också icke i lika hög grad. I detta bref af 1355. d.
31 jan. befaller påf. Innocentius VI biskopen af Lubeck att söka
förskaffa Tyska orden dess rätt root kon. af Sverge. Ar detta bref
icke stäldt till oss, så gäller det åtminstone uttryckligen oss.
Brefvet är för öfrigt ur flera synpunkter af vigt.
Derefter har rec. att anmärka, att jag sid. 186 o. ff. aftryckt
de ömsesidiga klagomålen mellan konung Magnus och Hansan. Der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
