Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
annat, än en förpligtelse af kon. Valdemar att, om på det
öfverens-komna mötet i Vordingborg stilleståndet skulle förlängas till pingst,
konungen skulle gifva försäkran om dess hållande åt kon. Magnus
och hertiginnan, samt alla deras hjelpare. Här uppräknas nu icke
mindre än sju personer, bland dem grefve Johan jemte grefvarne
Henrik, Nicolaus och Gerhard. Grefve Johan, den »milde» kallad,
är i historien känd som en särdeles försigtig och dubbel herre.
Han omnämnes af Detmar uttryckligen såsom medlare vid den
förlikning, som vid slutet af året 1341 af denne, särdeles för denna
tid pålitlige, författare omtalas hafva blifvit sluten mellan konungarne
af Danmark och Sverge samt grefve Henrik och Holsteinarne (jfr.
Sv. Trakt. II, s. 48). Jag finner det alldeles icke omöjligt, att
grefve Johan, som under denna tid så ofta vexlade parti, kan hafva
önskat sig nämd vid sidan af de tre andra holsteinske grefvarne
bland dem, hvilka Valdemar skulle garantera stilleståndets hållande,
om grefven också derigenom något oegentligt inkom bland den
svenske konungens hjelpare. Det kan i korthet helt enkelt hafva varit
ett drag af politik, att han, medlaren, ville upptagas bland desse.
Han gaf dem derigenom ett bevis på sin ifver att se fördraget
hållet, och konung Valdemar, som nog uppfattade grefve Johan
riktigt, hade säkert intet deremot.
Då rec. vidare säger, att Johan i brefvet n. 251 !) står
uttryckligen vid sidan af grefvarne Henrik och Nicolaus såsom konung
Magnus’ anhängare, så är att märka, att kon. Valdemar i detta bref på
det berörda stället talar om det för den tidens uppfattning af
fördragens helgd karakteristiska fallet, att han icke skulle komma att
hålla hvad han i fördraget lofvade. Man gaf nämligen för sådan
händelse försäkringar icke blott åt sina motparter, utan äfven åt sina
vänner, att de skulle utan påtal kunna uppträda mot löftesbrytåren.
Derför säger kon. Valdemar här: »Item si contingat.. . nos placita
nostra et promissa cum fautoribus nostris et amicis prædicti domini
regis scilicet» etc. Vi kunna ju antaga att grefve Johan står nämd
såsom en konung Valdemars gynnare.
Hvarför jag håller på 1341 såsom dessa urkunders utgifningsår,
är den omständigheten, att det hvad n. 250 beträffar, stödes dels af
den säkert daterade originalurkunden af d. 1 sept. detta år, dels af
Detmar (se kommentaren sid. 48), dels ock slutligen af akten n. 252.
Denna akt sättes af Munch till tidigast år 1345 eller 1346. Jag tror mig
i kommentaren till akten (sid. 54) hafva visat, att hans påstående
beror på ett missförstånd, och att aktens egna ord, jemförda med hvad
Detmar berättar, häntyda på 1341. Jag hänvisar läsaren till denna
akt och hvad jag der anfört. Då kon. Valdemar i brefvet n. 250,
som jag sätter i sept. 1341, utverkar ett medgifvande af konung
Magnus, att han under stilleståndstiden, som skulle kunna utsträckas
till pingst följande året, icke skulle göra anspråk på de bref konung
’) I Traktatverket förekommer beträffande detta bref ett tryckfel, hvilket jag
begagnar tillfället att rätta; der itår, tid. 54, rad. 13: n. 250; bör vara «. 251.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
