Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
ELOF TEGNÉR.
10
försvara var vestra gräns, och hela nationen, som då blir
upplyst af faran, skall tjena mig att försvara både fäderneslandet
och mig sjelf: hos oss behöfvas starka slag för att göra effekt»1).
Och till N. v. Rosenstein hade konungen skrifvit (d. 20 Ang. 1788):
»I)en del Danmark tagit i kriget mot Sverige och som tyckes
alldeles förkrossa oss, är ej annat än en lycklig händelse, som
skall i alla hjertan åter uppväcka fosterlandskärleken och känslan
af sjelfständighet och heder, tillika med det nationalhat, som
från arhundraden är inplantadt i alla sinnen». Gustaf III hade
äfven från början insett, att Anjalamännens förbindelser skulle
verka förlamande pa den ryska härens framgång i Finland och
derigenom äfven beröfva den danska hjelphären dess
väsentligaste stöd -).
Men konung Gustafs egen, sa väl söm hans rikes
belägenhet var dock, da underrättelsen om danska regeringens beslut
nådde honom, i högsta grad äfventyrlig. Ilan hade nyss, med
fara för egen säkerhet, lemnat en armé i uppenbart myteri, för
att återvända till en hufvudstad, der landets allmänna missnöje
jäste som i en brännpunkt. Han gick att möta en fiende, som
kunde väntas bryta in på hvilken punkt som helst af Sveriges
vestra gräns; och till landets försvar hade han endast att ställa
ett ytterst ringa fåtal reguliera trupper. Det var icke underlät
att de bland hans omgifning, som blifvit honom trogna,
misströstade om utgången, eller om det mod, med hvilket de sågo
framtiden till mötes, liknade förtviflans. Ett målande uttryck
af denna stämning är toljande, omedelbart före afresan från
Finland, i hast nedskrifna biljett från G. M. Armfelt: »Voyant
<|ue tout va au diabie, je me berce de Tespoir de com bättre
quelque part Russes, Danois, ou compatriotes. La mört est
toujours bonne, quand elle nous attrape Tépée å la main 3).
I det längsta hade Gustaf III hoppats på något resultat
af sin underhandling i Köpenhamn 1787 och af den smickrande
artighet, som han visat befälliafvarne för den norsk-danska
styrka, hvilken skulle komma att bryta in i Sverige, sin svåger
prins Karl af Hessen och sin systerson, danske kronprinsen,—
en artighet, som icke blifvit lemnad obesvarad 4). Annu under
’) Armfelts själfbiografi, tr. i (Adlersparreu Ilandl. t. Sv. hist. I, s. 111.
l) Gustaf 111. Éerit*, V: 258, 9.
3) A. till si o hustru (22 Aug. 1788). (Annfel»?ka arkivet pH Åminne).
4) Den danske generalmajoren Mansbaeh, afsritid af de danska prinsnrne
för att komplimentera konungen tillbaka, hade hunnit till Gustaf III:* högqvarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
