Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
FOLKVAPNINOKN I SVEHIGE 1 7 88-
223
mycket i denna kritiska tid; men for befästandet af sin krona
hade han dock i främsta rummet att tacka sin egen rådighet,
sitt snille och sitt folks fosterlandskänsla.
Sedan konungen d. 30 Sept. lemnat Karlstad, hvilade
ansvaret for Vermlands försvar på Armfelt. Med ifver grep denne
an det vigtiga varfvet, understödd af befolkningens fosterländska
hänförelse. I »utredningsdeputationen» arbetades flitigt under
Armfelts ordförandeskap, och dess ledamöter gåfvo ett vackert
föredöme af offervillighet. Alldeles utan betänkligheter för
farorna af att sätta vapen i hand på en oöfvad och odisciplinerad
allmoge var väl icke en och annan bland dem !); och
deputa-tionens högst uppsatte man, öfversten C. G. Löwenhjelm, höll
fore, att upprättande af ett landtvärn utan stöd af reguliera
trupper skulle reta fienden till plundring och framkalla »ett
slagtande» mellan allmogen på gränsen. Han varnade för
öfverdrifvit nit och okunnighet om rätta medlen, samt slutade med
att åberopa 45 § regeringsformen, hvari stadgades, att konungen
ej eëer Pålägga »krigshjelper, gärder och utskrifningar» utan
rikets ständers samtycke. Armfelt, såsom ordförande, blef
honom icke svaret skyldig: han hotade, att om deputationens
medlemmar vore af samma mening, att det »vore farligare att söka
försvara landet än lemna det till fiendens discretion», genast
marschera med sin styrka till annan ort, der den mera kunde
behöfvas. — Oppositionsmannen Löwenhjelm förblef visserligen
epptride lärer ha förefallit mellan honom och Ar in ful t med anleduiug af denue»
oförbehållsamma föreställningar till konungen att ej gifva allt förloradt
(Armfelts ijelfblograli anf. st. s. 118 o. f.). Vittnen till detta utbrott af öfvergående
mghet *ynas dock.ej hafva varit andra än Armfelt och grefve Ekeblad.— Eftci
üoderrättelsen o in nederlaget vid Qvistrum skrifver Armfelt till sin hustru (*/,„):
Grand Dieu! doia-je survivre å tant de hoiite po ur ma patrie, qui para it
s’accu-&.’iler à chaque instant! Tranfelt et le* autres u’out pa* manqué de bravoure,
®ai§ il» se so ut laisiéd touruer comme des sot». Enfin, la première nouvelle
S^e nom aurons, sera probablement la prise de Gothembourg. J’ai conseillé le
roi d’aller & son armée, a’il peut rassembler une, de ne point risquer une
afTaire déciaive, inais de tAcher par ses manoeuvres de couvrir Gothembourg
«t d’empécher qne la place soit coupée de ses vi\res. Mais conseiller an princc
t|üi o’t ni talens inilitaires, ni fermeté politique, cVst crier a un sourd. Je suis
iei *ar le qui-vire, mais daus peu, »’ils ne se jettent sur moi avec GOOO bommes,
Wttme ön 1’assure, ils auront beau faire; mais 1’avantage de leur coté ne sera
renjarquable. Chaque pouce de terre qu’ils avauceront leur cor.tera du
». (Aminue arkiv). Läuge dröjde efter den ofvannämnda ordvexlingen med
konungen i Armfelts sinne ett bestämdt misstroende till konungens militäriska
omdöme och till fastheten af hans politiska hållning, hvilket ofta ger sig luft i A:s
förtroliga bref till hans hustru. Men det bör sättas till hans heder, att hans
ßit för sin konungs tjenst och landets fprsvar derigenom ingalunda minskadt’*.
Se t. ex. majoren Stuarts yttrande d. 6 Okt. i deputationens tryckta
protokoll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
