Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
PÖL KVA P.N ING EN" 1 SVLRIGË 1 7 88.
239
mana prinsen af Hessen att, for undvikande af sammanstötning
med Armfelts frivillige, ej söka intränga i andra trakter än de
som redan voro besatta af danska trupper. Och prinsen af
Hessen, — som efter underrättelsen om Preussens och Englands hot
att låta en armé rycka in i Holstein, icke just hade annat val
än att så fredligt som möjligt draga sig tillbaka — fann för
godt att lemna i fred de af Armfelt besatta platserna i vestra
Vermland, under föregifvande att han toge for afgjordt, att det
frivilliga manskapet sjelfmant skulle draga sig tillbaka Armfelts
begäran att få nedlägga befälet föranledde sålunda ingen åtgärd;
och konungen svarade icke ens på hans bref, hvilka han väl
ansåg såsom ett af de utbrott af sin gunstlings häftiga lynne,
vid hvilka han icke var så alldeles ovan.
Nedslagen och misströstande återvände Armfelt till
Karlstad. Han möttes der af sina dalkarlar, som under tiden hunnit
fram till Vermlandx och hvars fyra bataljoner af Armfelt
for-delades i södra och vestra Vermland. En bataljon, »Svenska
krigslydnaden» kallad, inqvarterades i Karlstad och exercerades
flitigt under Armfelts egen ledning.Dalkarlarnes patriotism
hade under marschen icke lidit någon afbräck, men stilleståndet
var dem, liksom Armfelt, ett streck i räkningen, och den
moraliska verkan, som underrättelsen derom medförde, var icke den
bästa. »Jag talade i går med de äldsta dalkarlarne om
stilleståndet», skrifver Armfelt d. 23 Okt. till konungen. »De svarade
mig, att de skulle inhemta sina kamraters tanka om saken,
huruvida det ej vore ett knep af oss officerare att bedraga var
goda kung, som vi ha lofvat att slåss, till hvilket vi ej behöfva
rådda officerare och söndriga gevär. Jag förbannade 111ig på att,
sa snart det tilläts mig, eller sist den 19 Nov. kl. 1, gå med
dem emot fienden, om de nu ville tro och lyda mig. Jag
af-vaktar med inquietude deras svar, som jag skulle få i dag
kl. 12 och ännu ej fått». I samma ämne skref han d. 25 Okt.
till sin hustru: »Jag är i en dödlig ångest, att mina dalkarlar
skola bryta stilleståndet. De äro liksom rasande ocli anse oss
alla för fega — en naturlig följd af deras okunnighet i politiken.
«) Gnst. III. Écrita V: 119; Charlef de Hesse, Mémoires, s. 95 o. bil. 17.
’) De öfriga bataljonerna voro d. 7 Nov. på följande sätt fördelade (Asa rapport
till kgn, Gust. Ms a. XL VI): »Svenska krigläran» (befälhafvare major Knorring) vid
I gglciåter, nära Seffle; »Sjelfständigheten» (befàlh. major Trellman) vid Nysater U
Gillberg» h:d, söder om Glafsfjolen); och »Redligheten», (major Tomander) vid
Lillnor och Ullerud (nära bron öfver Norselfven, på vägen till Karlstad).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
