Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
STRÖDDA MEDDELANDE!; OCH AKTSTYCKEN.
7
»förr än han fick kåpan ifrån Rom». Ärkebiskop vid den tiden
var Birger Gregersson, men lian var det ända från 1366 och till
1383. Biskop Magnus i Vesterås, den, som här åsyftas, dog
1370. — En så bildad man, som Peder Svart antagligen var,
kunde ej gerna låtit undfalla sig en sådan dumhet, som att
Vadstenamunken Olof Gunnarsson, innan han blef biskop i Vesterås,
varit »generalis confessionarius i Upsala», helst Vadstena kloster
ännu på hans tid bestod.
Vi kunna tillägga, att sjelfva språket, sådant det ter sig
i krönikan, förrader ett senare ursprung. Sadana
genitivformer som domkyrkians, lärans, sätets, klostrets, torde sakna
motstycken under sextonde århundradet. Sällsynta torde äfven
då ha varit neutral former i pluralis som monga, några,
acku-sativformer som kyrkian för kyrkiona, liksom formen lilla for
litzla o. s. v.
Det anförda torde vara nog. Derur framgår tämligen
tydligt att vi ha framför oss en hvad biskopsserien angår visserligen
ganska fullständig, delvis alt tor fullständig, under
sextonhundratalet författad komposition, som man oblygt nog försökt sticka
under den sorn historisk författare kände biskop Peder Svart
och en hittills obekant foregangare till honom, hvars tillvaro är
lika obevislig, som hans delaktighet i ett verk sådant som detta
oantaglig. De material, som för densamma blifvit använda,
föreligga deremot ännu icke fullständigt. Såsom ofvan antyddes, har
det mahända funnits en latinsk redaktion, om hvilken likväl af
de fa citaten att döma intet närmare kan uppgifvas, än att den
i hvad fall som helst icke varit Versifierad.
Att forska efter upphofsmannen till ett sa pass underhaltigt
arbete lönar knapt mödan. Nära till hands låge det att tänka
på Rabenius sjelf, hvilken, som bekant, ej farit särdeles
samvetsgrant fram ined den icke obetydliga samling af
pergamentsurkunder han egt. Deremot strider emellertid att den
handskrifna biskopsserie med dess anteckningar, som tillägges
Rabenius, saknar åtminstone de gröfsta historiska felen vi här ofvan
andragit eller till och med har uppgifter vederläggande dem, làt
vara att dessa anteckningar synas varit afsedda att läggas till
rgund for en sammanhängande framställning. Att han emellertid
uppenbarligen haft den här behandlade krönikan i sina händer,
har redan blifvit oninäiudt. Sjelf åberopar han också ett par
gånger en ännu outgifven biskopskrönika för Vesterås stift, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
