- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Första årgången. 1881 /
293

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 UR GREFVE SAMUEL AF UGGLAS PAPPER.

293

hvad dermed gemenskap ägde, dervid K. Maij:t fant nödigt at
genom sin Ilofcanceller lämna 11. o. Ad. en i häfdene märkvärdig
skrifvelse både om grundlagens bokstaf och E. M:ts tänkesätt
for sitt folks bästa och sanskyldiga väl, och i hvilken fråga
Adlersparre varit af en annan öfvertygelse, och då den ei vant
bifall, afsade han sig at vara ledamot i Hemliga utskottet,
hvartill han var väld, intagit sitt rum och aflagt ed, och ibland
annat yttrade, at han icke ville vara ledamot i ett hemligt utskott,
under hvars pröfning och decisionsrätt ämnen af denna natur
genom täta afslag på lagligen begärd proposition och votering
nedtvingades. Det andra i fragan om äskad ändring i en efter
gillad proposition med votering afgiord fråga och hvad dervid sig
tilldrog, hvarefter han afsade sig all del i 11. o. Ad:ns
öfverläggningar vid den riksdagen. Jag sökte utlägga alt detta med
den värma och de reflexioner, hvartill ämnets vigt gaf sa vidt
utrymme, och har bedt presidenten Cederström noga erindra sig
alt hvad passerat.

Hans svar: Jag har trodt och tror at som riksdagsman det
vore min skyldighet at yttra mig efter min öfvertygelse; men at
ban kände at soin embetsmän vore det lians ovilkorliga
skyldighet, äfven som ban nu förklarade det vara sin oryggeliga
föresats, i händelse Ed. M:t giorde nådigt afseende på dess
underdåniga anhållan, at noga lyda och verkställa alla Ed. Maj:ts
och formäns befallningar och tillsägelser.

Dä jag ytterligare sökte visa honom, at man som
riksdagsman, utan at vara embetsmän, ändå bör hafva en viss point,
hvarutöfver man ej borde pousera sina yttranden och äfven lätt
kunde hända at begge delarne, både at vara embetsmän och
riksdagsman, inträffade, svarade ban hafva alfvarligen sig föresatt at
aldrig deltaga i nagra riksdagsöfverläggningar, och at, som han
<4j vore caput, utan ägde flere äldre bröder, kunde han ej vara
förbunden dertill.

Då jag erindrade honom, at det kunde hända at Ed. M:t
fordrade af honom at som medlem af Riddarhuset vid en
riks-daz vara närvarande, svarades at han da han ej vore caput,
trodde han Eders Maj:t skulle vara sa nådig och dispensera
honom derifrån, men anförde tillika, at då han blifvit väld till
Revisor i Banquen i ar, hoppas ban sis dervid hafva adagalagt
sådana bevis af sina tänkesätt, at Ed. M:t dermed ej vore
missnöjd, och at, efter han åtagit sig at som revisor äfven deltaga
i nästa revision, vore det lians pligt at det fullgöra, men at ban
sedermera föresatt sig at aldrig mera åtaga sig nagra
riksdags-mannagöromål; utan fortfor at försäkra hvad ban nu förklarat,
äfven som hvad han i sin underdåniga skrifvelse till Ed. Maj:t
vaizat andra na om sin alfvarliga föresats at i tienstcvägen, derest
Ed. M:t honom något i sådan egenskap täckes anförtro, tillbringa
nna dagar och söka blifva gagnelig.

lliät. Tidskrift J«SI. 20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1881/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free