Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
C A EL SILFVERSTOLPE.
6
framställningar af åtskilliga författare, hvarföre vi här icke
behöfva sysselsätta oss dermed, utan endast påpeka den förvirring,
som rådde inom lagskipningen vid medeltidens slut. Geijer
säger, att »ingenting kan jemföras med den oreda i allt som kallas
lagliga former, hvarmed Sverige utgick ur unionen». Under
unionstiden utöfvade rådet den högsta domaremakten i Sverige,
likasom det i allmänhet åt sig förvärfvade den styrande makten.
Till namnet var väl den lagskipande såväl som den lagstiftande
makten skiftad med konungen, ty det hette: »Konungen och
Rijksens Radh med Allmogens samtycke i Sverige hafva satt
och skipat Lagin i Swerige, thy äga och the Lagen uttyda,
etc.,» !) men då rikets tron innehades af utländske konungar,
som ofta voro frånvarande ur riket, var det naturligt att
makt-utöfningen så i ena som andra fallet skulle komina att tillhöra
rådet. Förhållandet blef förändradt då Gustaf Vasa blef herre
i landet. Rådets makt hade då förblödt under den omilde
Kristians regemente, hvarföre ock den strid, som
vasakonungarne hade att utkämpa mot rikets råd, aldrig kom att bryta
ut i full låga under Gustafs dagar. Det »var derföre icke heller
för honom af så stor vigt att omständligt regelbinda
doinsrät-tens ut öfvande, hvaraf väl härledde sig att han ej åt
rättsväsendet gaf samma utveckling och förbättring, som han, i afseende
på andra grenar af rikets inre förvaltning genomdref.
Betydelsen af det enda märkligare försök, som i denna väg gjordes,
nämligen det af Conrad von Pyhy framlagda förslaget till en
»landsordning», — »regementsformen för Vestergötland» —, har
blifvit olika framstäld af var tids rättslärde; ehuru Geijer säger,
att »ingen bokstaf deraf slog rot i svensk jord», sa blef den
dock i verkligheten tillämpad och vid riksdagen i Norrköping
1604 beslöts, att den skulle blifva publicerad och
vidmakthållen s).
Midt under sådana förhållanden framträder konung Eriks
Nämnd med en alldeles egendomlig karaktär. Erik insåg redan
under fadrens regering, huru nödvändigt det för honom skulle
blifva att, då han, enligt sin uträkning, en gång skulle komina
att brottas med sönerne af medeltidens rådsherrar och ju äfven
med egne bröder, hafva den högsta domaremakten till sitt ooni-
!) Se Hadorph* Bihang till Rimkrönikan a. 116.
2) Se vidare Frey. 1849, s. 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
