Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
031 JÖRAN PERSSON OCH KONUNGENS NÄMND.
329
af personer, särdeles bland adeln, angående gårdar, sora på ett
eller annat sätt blifvit dem afhända. Det blef här icke endast
fråga om sadana gods, som genom Vesterås recess kommit i
kronans ego, eller om dem, som från de adliga slägterna indragits,
meu hvilka med stöd af Arboga artiklar skulle kunna återbördas.
Det låter sig icke göra att inom gränserna för denna vår
uppsats med någon utförlighet redogöra för denna sak, men, ehuru
törst en fullständig framställning af allt, hvad Nämnden härvidlag
uträttade, kan ådagalägga dess storartade verksamhet i detta
afseende, vilja vi med några exempel visa hvilka trassliga
egorättsförhållanden konung Eriks tid tog i arf af den föregående,
och som det blef Nämndens uppgift att med Rasmus Ludvigssons
tillhjelp utreda.
Det lär näppeligen höra till det ovanliga, att en
tronbe-stigande furste hälsas med stora framtidsförhoppningar eller
med smickrets lofsånger. Att det ena lika litet som det andra
uteblef, då Erik XIV blef Sveriges konung, är en afgjord sak.
Dock funnos nu, liksom ofta vid dylika tillfällen, ej blott de,
som med misstro blickade framat, utan äfven de, som kände
med sig sjelfve, att den nya tiden kunde hafva en och annan
räkning ouppgjord med den gamla. Den store konungen, landets
räddare, hade icke alltid varit så nogräknad om sättet, hvarpa
han ansåg sig kunna och böra befrämja sitt och sitt rikes gagn
och bästa. Härom vittna de upplysningar, som erhöllos, då
konung Eriks Nämnd anstälde sina närgångna räfster med konung
Gustafs åtgärder till ökandet af sina och kronans egodelar.
Det ligger en ganska märkvärdig bekännelse i det bref
Jakob Tejt i slutet af år 1560, salunda kort efter tronskiftet och
sannolikt innan han inträdt i konungens Nämnd, aflät till sin
vän Jöran Persson 1). Det gälde en förbön för en af den aflidne
konungens fogdar i Finland, Lars Fordell. Tejts ord falla så:
»Det är sant, denne Lars hafver varit oforståndig såsom jag och
andra vederlikar, och tänkt att han skulle ramma kronans bästa,
när han måtte få och klå penningar, gods och egodelar K. Maj:t,
var käre nådige herre och aflidne konung, till godo. Men efter
som vår närvarande öfverhet (Gudi lof!) står mera efter ett
kristligt konungsrykte och vill veta och högre akta huldskap och
manskap än annat orättfärdigt gods, som denne Lars, jag och
’) Riksark. dat. d. 17 Nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
