- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Första årgången. 1881 /
349

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

031 JÖRAN PERSSON OCH KONUNGENS NÄMND.

349

mestadels utblottadt, utan värjor, intet krut är här till hands
oeh ganska litet skytt» .... I detta bref förebrår ban Jöran
Persson att icke redan hafva fullföljt den dom, som afkunnats
öfver Gorgonius. Alltför tydligt framlyser här konungens ifver
att fa denne man undanröjd, på hvilken han skjutit skulden för
den olycka, som nu drabbat fosterlandet, och hvilken han
misstänkte vara köpt af hertig Johan. I slutet af samma bref
ådagalägger konungen hela vidden af sin olyckliga belägenhet. Han
säger sig behöfva »pengar, skytt, krut, lod, harnesk och värjor.»
Efter tre dagar afsände ban ett nvtt bref till desamme, hvari
han jämför sitt folk emot fiendens med »en hop far emot ulfvar»,
och klagar ytterligare öfver att Gorgonius icke undergått sitt
dödsstraff. Då man besinnar, att Nämnden dömt honom från
lifvet och att detta var konungens vilja, så bör man kunna
antaga att ståthållarne på Stockholm, bland hvilka äfven Jöran
Persson kunde räknas, icke ansett hans brott hafva varit så
stort, att man kunde beröfva honom lifvet. Konungen måste
äfven till slut benåda honom, ehuru han skref till ståthållarne:
haden väl bort låta straffa honom efter den dom I fingen pa
honom». Då konungen sedermera återkom från kriget, väcktes
naturligtvis frågan om Elfsborgs förlust ånyo. Nu l) gälde det
dera, »som varit i befallning och slottslofven» på slottet, hvilka
»utan all nöd och trång uppgifvit det!» Nämnden, som funnit
denna anklagelse bestyrkt af ett af slottets besättning utfärdadt
bref, dömde de anklagade ’) till förlust af lif, ära och gods,
»emedan de alldeles otroligt, oärligt och förrädiskt hafva sig skickat,
handlat och förhållit sig, såsom dem ock ingen del fattades,
hvarken fetalie, skytt, lod, krut eller annan munition, den de sig
med hafva kunnat försvara». Nu hördes sålunda andra ord, än
när arkliskrifvaren anklagades.

Redan innan konung Erik aflägsnat sig från sin hufvudstad,
hade ett rykte spridt sig, att fiendtligheter vore att vänta i
rikets nordliga del. Såsom ofvan är nämndt, hade konungen
utfärdat befallning om att från Dalarne anfalla Norge, och ansåg
sig derefter icke behöfva hysa vidare omsorger om denna del af
landet. Fienden gjorde icke heller nu något allvarligt försök att
vinna några fördelar der uppe i Norrland, men att allmogen

Den 6 Januari 1564.

2) Deras namn anföras ej. Befälhafvare på slottet var Erik Kagg; denne
<efde au ii a i Johan lll:s tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1881/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free