Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
CA HL 81L F V KUSTO LPE.
52
hvilka förklarade sig icke vilja draga i falt, förr än de skördat
sin säd, ty nu hade de ej annan föda än bark. Han utlottade
likväl hvarje tredje man, hvilket, såsom han sjelf uppgaf, var
det enda sätt att förebygga ett uppror, hvarvid de sannolikt
slagit ihjäl hvarandra. Der två bönder funnos på 1 gard,
ut-skref han den ene efter lottkastning, och emedan han erhöll
förnyade befallningar från konungen att skynda på, nödgade han
dem att bryta upp den 1 Juli, ehuru de hvarken hade föda eller
vapen. De tågade längst upp i Adalarne och Nordan skog, »efter
som landet lag till», sa att de hade kunnat vara den 11 Juli i
Jämtland, om icke marschen blifvit fördröjd deraf att folket
måste söka sin föda under vägen. Emellertid mottog Soop
Mats Törnes bud ifrån Gefle, att alla truppafdelningarna skulle
mötas i Jämtland, vid olofsmessotiden, och när han derföre fort
sitt manskap till Oviken i Jämtland och der afvaktade
dalkarlarnes ankomst, började folket ropa, att de icke ville draga till
fjälls. Soop och Törne försökte ånyo uppmana dem att icke
genom att upplösa sig gifva fienden ökadt mod, utan i stället
utkräfva hämnd på jutarne, men de svarade, att de först ville
höra hvad dalkarlarne tänkte om detta tåg, klagade öfver brist
på proviant och fruktade att om de tågade emot Norge, skulle
jänitarne genast falla dem i ryggen. De bada anförarne
underrättade dem da, att jämtarne stält borgen och gislan om
att vara konungen lydige, hvarefter de slutligen läto förmå sig
att bryta upp och nalkas fjällen pa sex mil nära. Icke långt
ifrån dem befunno sig dalkarlarne, som nu anländt och slagit
läger vid Bergs kyrka i Jämtland. Nu nekade desse i sin
ordning att gå längre, hvarföre deras befälhafvare infunno sig hos
Soop, beklagande sig öfver folkets olydnad och begärande rad af
honom. Törne, som då begaf sig astad till dem, möttes af rop
om proviant, ty, sade de, »af barkekakan kunna vi ej längre
lefva». Landet var dock alldeles ntblottadt, så att inga fetalier
kunde erhållas. Dalkarlarne drogo derföre hvar och en hem
till sig, sägande »det vara bättre att dö i eget hem än af svält
utanför annan mans dörr». Dessa ord spredo sig äfven till
norrländingarne och upprepades af dem. Soop och Törne
insågo da omöjligheten af att kunna bringa det vidare, i
synnerhet da folkets förnämligast af hunger orsakade uppstudsighet
ytterligare underblåstes af några från Norge hemvändande
knektar, hvilka yttrat, att >de ville förbinda sig att med smör och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
