Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
OM JÖRAN PK11SSON -OCII KONUNGENS NÄMND.
355
hvetebröd till döddagar föda alla, som tågade till Norge och
kommo derifrån hein igen». De båda anförarne hade intet annat
val än att qvarlemna hvarje tredje man till landtvärn. Desse
uppbygde nu skansar och höggo bråtar till gränsens skyddande.
Det öfriga folket förlades derefter i lämpliga qvarter, för att
afvakta skördens inbergande, hvarefter de sade sig vilja draga
man ur huset. Under tiden ankom befallning till Soop att genast
begifva sig till Stockholm.
Nämnden ansåg sig icke kunna fälla någon dom öfver Soop,
titan hänsköt saken till konungens nådiga betänkande, men Jöran
Persson lät sig icke dermed nöja. Den 3 Nov. instämde han Soop
ånyo inför Nämnden. Utom den föregifna otroheten under det
norska fälttaget, hade ban till denna gang samlat nya besvär, af belt
annat slag, emot Soop. Nu påstod ban nämligen att denne tillegnat
sig 17 gårdar och 1 qvarn i Upland, som, i enlighet med
Nämndens ofvan afgifna förklaring, tillfallit kronan efter den danske
ädlingen Låge Brahes enka, fru Görväll (Farsdotter, Sparre), under
föregifvande att konungen skänkt honom dessa gårdar. Detta
var en ömtålig fråga, hvari han sannolikt konnnit att förtörna
sin anklagare, emedan denne befinnes detta år hafva af
konun-sen erhållit i förläning just en af de gårdar i Upland, som
tillfallit kronan m sakfall» efter fru Görväll l). Jöran Persson
aflade ed på att konungen, >,sotn ville behålla alla kronans gods
omkring Upsala», aldrig haft för afsigt att lemna honom dessa
üardar, men möjligen andra», i fall han nämligen skulle uppföra
sig troget och ärligt under expeditionen till Norge. Oaktadt
slingringarna i Jöran Perssons advokatyr här äro ögonskenliga,
kunde Nämnden nu icke längre göra honom motstånd, utan fälde
det utslag att »om äfven herr Knut på det flitigaste efterkommit
K. M:ts nådigsta befallning (under tåget mot Norge), så hade
han dock icke bort utan större certifikater vidkännas och
annam ma några gårdar, hvilka honom kunde af K. M:t
gunsteli-gen efterlåtas, mycket mindre de gods, honom sjelf synts
behagliga», hvarföre ban förklarades hafva handlat såsom den der
»ville kronan svikligen dess tillhörigheter afhända». Sålunda
segrade i längden Jöran Perssons vilja. Erkännas måste att
•Soop oförsigtigt blottstält sig för denna anklagelse, då ban,
endast i förlitande på konung Eriks löften, men utan erhållet för-
’) Hjulsta i Näs socken, Asunda hiirad. Se ofvan, sid. 312—313.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
