Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
CARL SILFVERSTOLPE.
t>8
stäld af en bland Jöran Perssons förtrogne, Krister Persson
(Hjort till Flishult), såsom ett bevis pa adelns otrohet. Denne
Krister Persson var Jöran Perssons handtlangare i mycket,
särskildt i förföljelsen mot Per Brahe och Gustaf Stenbock, och
då desse, kort före utbrottet af danska kriget, gåfvo konungen
underrättelse om den danske konungens tillernade infall i landet,
uttydde Krister Persson detta sålunda tor konungen, att de begge
herrarne derigenom endast velat skrämma honom ifrån att
företaga anfallet pa hertig Johan i Finland. På Svartsjö fick han
vidare tillfälle att gifva fritt lopp at sin förföljelselust 1).
Det finnes manga samtida berättelser om Jöran Perssons
förhållande till adeln; de härflyta till en del ifrån hans
motparter och kunde derföre anses såsom i någon mån öfverdrifna,
men deras vittnesbörd är så enstämmigt och från andra hall
bekräftadt under de många ransakningar, som följde på Eriks fall,
att de väl kunna tjena till ledning vid en skildring’ af denna del
af Jöran Perssons historia. Oupphörligt, der adelns öden skildras,
nämnes ock Jöran Perssons namn, ty, heter det i en af dessa
berättelser, »gerna leker tunga a tandasar». Han »gick omkring
som ett gjupande och rytande lejon till att söka orsaker, huru
han kunde komma Kongl. Maj:t i den grund och mening, att
Sveriges adel skulle icke vara honom huld och trogen». Att hos
adeln fans mycken våldsamhet att stäfja, är en sanning, som
stöder sig på ojäfaktiga bevis. Att Jöran Persson kunde hafva
bakom sig en hel bondeskara, som för honom utpekade hjertlösa
innehafvare af grefskap, friherreskap och allehanda förläningar,
låter sig icke blott anas vid tanken på att här är tal om midten
af det sextonde århundradet, utan ock bevisas »med bref och
insegel». »Hvad adeln tillät sig», yttrar Geijer i en recension
af en samling urkunder från denna tid, »derpå furvara dessa
hafver låtit intaga i Livland eller ock genoin Guds nådiga tillhjelp här efter
bekomma må, utan allenast att vi måge blifva vid de gränser, som förherört är, oeh
vilja vi vara K. M. genom vår svurna ed, inom landet och utom, såsom
rattrådige adelsmän och oss bruka låta mot K. Maj:ts och riksens fiender med lif och
blod, det yttersta Gud gifver oss nåden till ". (I)efekt koncept bl. Acta hist. R. a.).
Erinrar man sig, att det ofta var för kronans egna proviantmästare rent af
omöjligt att anskaffa det nödtorftiga till härens underhall, huru svårt straff dem än
derför hotade, och att månge af adeln verkligen blifvit af det långvariga kriget
urståndsattu att ^fullborda* tre månaders tjenstgöring utom landets gränser —
och om andra 6r här ju icke fråga — så torde denna adelns framställning böra
anses ganska skälig.
’) "Beswäringer emot Christer Persson. Sthlm d. 2 Dec. 1568*. Acta
hut. U. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
