Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL SILFVERSTOLPE^
74
fordra det Nils Sture skulle hafva förmatt att hindra de utsvultne,
opålitlige tyske legoknektarne att rymma öfver till en fiende, som
de hoppades skulle betala deras sold, var att af honom fordra
det omöjliga, som man af andra ej ifrågasatt *). Det var Jöran
Persson, som med smilande vänlighet invigde Nils Sture åt hans
farliga värf i Vestergötland, det var Jöran Persson, som några
dagar efter det att konungen befalt Sture ställa sig till Nils
Boijes förfogande, ålade honom att uppfylla konungens
föregående befallning, det var Jöran Persson slutligen, som, med
ban mot allt hvad lag och rätt hette, tvang rättvisans högste
vårdare i laudet att underteckna den unge Nils Stures doiu.
Samma dag Nämndens utslag föll, lät Jöran Persson vid
högsta straff förbjuda knektarne, som varit ined Nils Sture i falt
att något vittna till hans fördel, men när följande dag Nils Sture
under sitt skymfliga tåg, kom fram till det htis vid Jerntorget,
der Jöran Persson befann sig, började de med en inun ropa, att
Sture förhållit sig soin en ärlig svensk man. Jöran Persson
rusade då fram ined draget svärd, men rörelsen bland knektarne
var sa hotande, att han nödgades draga sig tillbaka in i huset.
På natten lät Jöran Persson i all hemlighet föra honom till
Örby, der han skulle hållas fäiigslig, men när Jakob Henriksson,
hans forne befälhafvare, som vid Axtorna bevittnat hans
mannamod, fick höra detta, trängde denne sig upp i slottet till
konungen (»ty slottsporten var all adeln förbjuden, så att ingen matte
komma upp») *) och bad honom icke tillåta Jöran Persson att
så handla med konungens trogne tjenare. Konungen sade sig
icke hafva någon vetskap om Stures bortsändande och vi hafva
icke rätt. eller skäl att betvifla dessa konungens ord. Sture
fördes efter två dagar tillbaka till Stockholm, der den nyss
dödligt förolämpade och skymfade ädlingen inom kort öfverraskades
af konungens frieri-uppdrag till Renata af Lothringen. Vid den
bekanta ransakning, som följande året hölls på Svartsjö med
Sturarne och andre anklagade af adeln, hvartill vi nedan
återkomma, säges det i Nämndens protokoll om Nils Svantesson,
Ej heller var ju de tyske knektarnes tygellöshet en för konungen okänd
sak. När Mornay i slutet af år 1565 meddelade honom, att danskarne ernade pä
hvad sätt toin helst återtaga Varberg, svarade han. att hau icke trodde det de
tyska knektnrne, som voro i danska konungens tjenat, skulle gå in på ntt börja
någon belägring, så mycket mindre, som de ej nppbtirit sold. (Bref fr. kon.
t. Mornay, d. 29 Nov. 15<)f>. Konc. i R. aj. Mon erinre sig äfven rättegången
mot de t vak© rvttarac, hvarför vi förut ledogjort.
7) Hand).* rör. Skand. Hist. IV, s. 105.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
