- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Första årgången. 1881 /
377

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

031 JÖRAN PERSSON OCH KONUNGENS NÄMND.

377

att ban »tor sin otillbörliga handel blef något straffad, dock icke
som han hade förtjent, utan var för den skuld benådad med ett
ringare straff, pä det att han sig troligare skulle bevisa än
tillförene och på det troligaste uträtta det värf och ärende i
Lothringen, som honom blef budet och befalt». Man försökte sålunda
att gifva en skenbar konseqvens åt sitt förfarande mot Nils Sture,
men man kan icke säga att försöket lyckades. Konungen ville
låta förstå, att han af idel nåd låtit till lifvet skona
brottslingen, for att sedan denne utstått sitt »ringare» straff, att mista sin
ära, gifva den nyss af skymfen brännmärkte tjenaren tillfälle att
på giljarefärden till en utländsk furstinna återupprätta sitt
förlorade anseende. Nog hade konung Erik äfven förr varit en
besynnerlig friare, men denna gång skulle han, i afseende på valet
af ombudsman, hafva öfverträffat sig sjelf, derest icke en annan,
verklig anledning förmått honom att välja Nils Sture och ingen
annan. När en gång den kungliga handen stötte dolken i Nils
Stures bröst,, säges det, att denne sjelf utdrog den, kyste den och
räckte den åter till sin vilsekomne konung; nu var det icke
blott konungens uppflammande misstro och vrede, som behöfde
förlåtelse, det var ock den förhatlige konungagunstlingens, Jöran
Perssons förgripelser mot en ädel och ännu mäktig slägt, som på
detta sätt, enligt konungens förmenande, borde kunna godtgöras.
Adelmodet att låta den fallne återupprätta sig får sålunda lemna
plats för ett ängsligt begär att öfverskyla en tillfogad
ärekränkning, att gifva upprättelse innan hämnd blefve kräfd. Ingen af
de förorättade utkräfde hämnd för egen räkning; det var
hämndens egen gudinna, som så fogade, att den dröjande
vedergällningen under händelsernas gäng blef sammanlänkad med den
ännu i det yttersta försonlige Nils Stures öden.

Då Nils Sture efter afresan från Stockholm till Tyskland
sjorde ett kort uppehåll på Vadmalsön och sedan på en holme
längre ut i skärgården, erhöll han besök af inånga slägtingar
och vänner, men bland dem, som der samlades att taga afsked
af honom, funnos ock förrädare, hvilkas besök hade till ändamål
att komina en af konung Eriks sjukliga fantasi och Jöran
Perssons hätskhet uppdiktad sammansvärjning på spåren. Efter hvad
som nyss skett kunde väl knappast några vänner samlas kring
Nils Sture, aldraminst då bägarna gjorde sin rund, utan att talet
föll på ämnen, vid hvilkas afhandlande man icke ens af
fruktan för spioner lät förmå sig att så noga väga ordet. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1881/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free