- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Första årgången. 1881 /
386

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

386

C A EL SILFVERSTOLPE.

6

deras dödsdomar, eller möjligen att han, i händelse, såsom stundom
ifrågasattes, konungens nåd trädt emellan, lika fullt låtit
Nämndens domar verkställas, hvilket icke är bevisadt. Vid en jämförelse
mellan ifrågavarande anklagelseskrift mot Jöran Persson och de i
Nämndens dombok införda dödsdomarna finner man nämligen, att
det endast är 16 af de 73 personer, hvilka man sagt att Jöran
Persson låtit afrätta, hvilkas dödsdomar icke blifvit af Nämnden fälda,
och dessutom bör man erinra sig, att denna dombok icke nu mera
befinner sig i fullständigt skick. Att Nämnden egt att,
konungen oåtspord, falla dödsdomar, hafva vi förut visat, men det ser
ut soin om man åtminstone i de flesta dylika fall inhemtat
konungens vilja. Huru Jöran Persson lät profosserne fara fram
i landsorterna, vet man ej, in en om än icke urkunderna derom
meddela några bestämda uppgifter, är det dock visst att ryktet
utpekade honom såsom mångas bödel. Stundom viste han att
gå utsökt listigt till väga. En skotte, vid namn Hanstedt, hade
blifvit i Stockholm insatt i fängelse såsom spion; han sände
derifrån till konungen, som då jämte Jöran Persson vistades pa
Kungsbro, en af sine landsmän för att utverka nad, hvilket
konungen beviljade på papperet, men Jöran Persson skref och befalde
på konungens vägnar ståthållarne i Stockholm att ransaka och
fälla dom öfver den fångne. Denna befallning slutar med
följande märkliga ord, om hvilka konungen möjligtvis icke egt
någon kännedom: »Detta mån I göra med det aldra första, förty
denne skotte, som här är, varder bekommandes en toreskrift af
K. Maj:t till eder, förmälande att denne llan^tedt skall varda
benådad och lösgifven. Dock skall ban den icke förr bekomma,
än man kan tänka att med den andre ändadt är. När han då
kommer, mån I låtsa eder detta tycka illa vara och derför beskylla
den skotte, som icke hastigare hafver fardats». Att detta bref
är skrifvet sjelfva julaftonen, sedan enligt Eriks befallning
ko-nungsfrid blifvit bjuden öfver landet, är ingalunda någon mildrande
omständighet.

Att konung Erik skulle finna det svårt att länge undvara
Jöran Persson fruktades allmänt. Ingen af konungens öfrige
tjenare hade så ofta stått vid hans sida, som denne gunstling.
De enda tillfallen vi se Jöran Persson skild från honom ära
under de jämförelsevis fa resor, till hvilka antingen särskilda
uppdrag eller räfstefarderna i Nämndens sällskap föranledde
honom. Konungen tog sjelf en synnerligen verksam del i regerings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:57:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1881/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free